Twist my wrist

Jag har en dålig period just nu.. egentligen behöver jag extra stöd då.
Eftersom jag inte har några samtal på BUP just nu så går mitt mående åt helvette. Därför behöver jag extra stöd.
Men jag tror nog att det inte är någon som vet det.

Det värsta med de här perioderna är nog självmordstankarna.
I somras var dom inte så extremt starka men nu är det vissa stunder nästan outhärdligt.
Nätterna är värst eftersom då är jag som mest ensam och dessutom sover jag sämre nu.

Jag har ett dilemma i huvudet just nu.

Maniac fuckbag

Jag är så äckligt jävla förbannad just nu.

Skulle behöva en flaska vodka eller ännu bättre, något som lugnar nerverna utan att få mig att må piss.

Fan, alltså jag orkar inte.

Jag orkar inte vara egoistisk och psykiskt ostabil.

Jag vill inte att mina tankar ska skilja sig så grovt från en psykisk frisk.

"Borde", ordet som ställer till det.

Om allt bara kunde vara annorlunda, om jag inte tänkt som jag gjorde då jag var liten, och ibland fortfarande gör. Om jag inte hade gått omkring och oroat mig för de där sakerna jag ibland fortfarande oroar mig för.

Om de där sakerna aldrig hänt.

Om ni aldrig sagt de där sakerna.

Om jag inte gjort de där valen.

Du skulle ju rädda mig?

Nej, jag klarar inte av att tänka mer, det är julafton imorgon.

Jag vill inte tänka på sånt nu. Han kväver mig.

Vill... borde inte..

Ska röka.. ska.. !

Chick's got fringe

Nu har jag varit hos SYV och sagt att jag inte längre ska gå kvar.
Kanske att jag börjar ett designprogramm som bara är ett år och de släpper in under hela året ungefär en gång i månaden tror jag.
Men kanske gör jag så att jag praktiserar först och till hösten börjar jag den där designsaken.

Aja, nu väntar jag iaf på att det ska bli januari så jag kan påbörja mitt arbete med mig själv, på riktigt. Jag ska skriva kontrakt i DBT, få tandställning och.. ja, det jag skrev om ovan.

Jag berättade för min behandlare att jag har druckit alkohol och tagit droger, men nu har jag ju som sagt slutat med det. Det är exakt 3 veckor sedan jag drack sist och över 2 månader sen jag drogade. Det går frammåt och det är vad jag vill.

Nu ska jag försöka övertala Magnus till att gå på promenad med mig, jag klarar inte av att vara ensam ikväll.

Jump into my oven

Om jag ska vara ärlig vill jag vara helt ärlig. Jag har sagt att jag har testat en gång men att det sög så om jag skulle berätta att jag gjort det mer än en gång så låter dom mig knappast stanna där. Då vill dom ha allt.
Eftersom det hör ihop med mitt mående kan jag inte undvika det och om jag inte berättar kommer det inte bli bättre.

Jag använde droger för att fly från verkligheten, inte varje gång men fortfarande. Nu har jag varit clean i över 2 månader tror jag, dock är det tyvärr inte ett frivilligt och medvetet val utan pga av andra anledningar.
Men det var bra tror jag, att jag varit clean, eftersom jag inser nu hur fast jag var. För mig fanns det ingen anledning att sluta, jag förstod inte och såg inte vart jag var på väg.
Även om (som tur var) jag inte hann komma så djupt in i drogvärlden som vissa gör så hann jag lära mig en hel del.


Jag har slutat dricka nu också (igen), det har gått över styr (igen).
Sist jag drack så gick det otroligt snett. Blev fullare än vad jag själv trodde att jag var, skar mig, bråttades, bråkade och dagen efter så spydde jag bakom en container, började kallsvettas, skakade och var konstant yr.
Och det har ju hänt flera gånger att det gått över styr, jag har lärt mig hur mycket jag tål, men det betyder ju inte att jag dricker efter det.

Jag har alltid haft lätt för att bli beroende och det svåra är nog inte just att lägga av och låta bli det jag är beroende av utan snarare att leva med abstinensen dag ut och dag in.
Den fysiska abstinensen försvinner ju efter ett tag men den psykiska är svårare.

Egentligen skulle jag vilja knarka och dricka alkohol, men pga att det utvecklades ett beroende så låter jag bli.

Alkohol kanske jag kommer kunna börja dricka igen senare, men speciellt just nu då jag mår så dåligt som jag gör så tänker jag låta bli. För min skull, endast.

Hate and trouble behind my back

DBT - Dialektisk Beteendeterapi (http://www.kbtgruppen.se/dbt.html)
Det är en typ av KBT - Kognitiv Beteendeterapi.
Anledningen till att jag ska börja DBT är pga min självdestruktivitet, vad jag vet har jag ingen personlighetsstörning.


Jag är arg just nu, jag använder aldrig ordet arg, det låter så hårt och mörkt. Jag är inte hård av mig. Eller nu är jag väl det. Taggig.
Det känns som om folk sviker mig, inte medvetet eller med vilja troligtvis.
Men just nu har jag ett problem jag behöver hjälp med men ingen har tid för mig.

Två häften ligger på mitt golv, de kommer från BUP, från min behandlare i DBT. Det ena handlar om alkohol och det andra om droger.
Problemet är att jag vet inte hur ärlig jag ska vara. Min behandlare har tystnadsplikt, men om jag gör något som jag tar skada av berättar hon det för mina föräldrar.
Fast nu har jag ju varit clean från droger i över 2 månader tror jag. Om jag hade varit mitt i det hade jag nog inte varit ärlig alls.

Men en annan sak är att jag redan sagt till min behandlare att jag slutade dricka i våras och att jag bara testat röka på en gång.

Papprerna ska vara inne någon gång nästa vecka tror jag. Nervös.

Music from my nose

Mitt första DBT-möte idag. Jag var nervös igår och just innan jag skulle gå idag men när jag kom ut och tog en cigg i käften så kändes det bättre. Det var en bra behandlare jag fick så jag är nöjd.

Just under och just efteråt kändes det som att det inte hade varit så intensivt och jobbigt men när jag var på väg hem så fick jag något av en panikångestattack. Kunde knappt andas.

Det var nog värre än jag trodde.

Min mamma tyckte att jag skulle fara till skolan nu men det orkar jag inte, det känns jävligt jobbigt att vara bland en massa folk just nu.

Klockan 15 ska jag tillbaka till BUP igen, medicinuppföljning men mina föräldrar och läkaren. Kanske hon tycker att jag ska höja dosen, hoppas det.

Nu ska jag jobba lite datakunskap, har mycket att ta igen efter alla dessa "lediga" dagar.

Just another white butterfly

Jaha, då var jag här igen.

Det känns bättre med medicinen och nästa vecka ska jag börja DBT.

Jag hade mitt sista samtal idag på KBT.

Min mamma fyller åt idag och jag har varit och ätit lunch hos farmor och farfar tillsammans med henne hon pappa. Vi åt paj men jag tog inte så mycket.

Ikväll blir det nudlar och wok och sen ska vi äta en kaka som pappa ville att jag skulle baka.

Egentligen vill jag inte ha men.. geh.

Min farmor ville att jag skulle komma förbi imorn så hon kan laga min jacka. Hahah, jag är 17 år och kan inte ens laga min jacka själv. XP

Jaja, nu ska jag försöka hitta något att underhålla mig med, kanske jag tar en cigg innan mina föräldrar kommer hem, eller så väntar jag på syster och tar en promenad med henne.

Weed and corpses

Jag ska ha möte på torsdag med mina föräldrar och min klassföreståndare. Alla vill att jag ska fortsätta gå skolan och få mina betyg, det vill jag också egentligen.
Men även om jag vill och vet att det kommer underlätta så djävulskt i fråmtiden så har jag inte orken eller motivationen.
Att tänka att jag enklare får jobb osv ger mig inte motivation nog att ta mig till skolan.
Missförstå mig inte, jag vill ha jobb i framtiden och jag vill verkligen inte sitta hemma hela dagarna och göra ingenting. Det är verkligen dötråkigt.
Just att gå till skolan och vara närvarande tror jag inte är ett sådant stort problem men just att göra uppgifter, plugga inför prov och vara aktiv i klassrummet, det är där det tar stopp.
Jag vet inte längre varför det är så och då är det lite svårt att göra något åt det.

Men min frånvaro har nog blivit för hög och antal prov och liknande som jag missat är nog för många för att jag ska kunna jobba igen det och komma in på spåret igen.
Om jag inte har ork (eller vad det nu är) att göra det nuvarande, hur ska jag då kunna göra det som egentligen skulle ha legat bakom mig men istället ligger på mig?
Jag får svårt att andas bara jag tänker på det.

Jag vill inte gå i skolan och det har varit så i tre år nu tror jag.
Framtiden får vänta.

Liv sa...
Det här var intressant. Det känns som att läsa något jag kunde ha skrivit en gång i tiden. Precis så. Hur gammal är du? Och du, det finns så mycket ljus när man kikar ut ur tunneln så det anar du inte! Även om livet aldrig är speciellt enkelt, men det är det inte för någon! Men det är en process och en kamp.Hur känns det med Sertralin? Jag åt den i 3 år och det var inget vidare...Ta hand om dig! /L


Jag är 17 år och fullt medveten om ljuset längst bort i tunneln, det är åt det hållet jag kämpar.
Sertralin hjälper mig delvis, mitt mående svänger inte lika mycket jämfört med förut, men jag kan inte säga att det blivit någon stor förändring.
Men samtidigt så har jag inte ätit den så länge så, tiden får visa.

It's not my goat

Fan, det går inte.

Medicinen har raderat min berg-och-dalbana till humör så nu är jag väl mer "stabil", men inte känns det bättre för det.

Jag missade min tid på BUP idag, sov bort tiden och blev väckt av att dom ringde och frågade var jag var.

För mer än ett halvår sedan tog jag några bilder och förra veckan tog jag några ungefär likadana och jag kan säga att jag tycker bättre om de nya. Fast förstås, om jag väntar ett halvår till så blir det förhoppningsvis ännu bättre. XP hahah

Skolan går åt helvette btw, den här veckan har jag varit hemma alla dagar förutom igår.

Jag har börjat fundera på om jag kanske ska hoppa av och börja praktisera igen. Men jag vet inte om det är så mycket vettigare än hur det är nu.. jag ska tänka vidare på det och så får vi se.

Nu ska jag göra hemligheter. ^^

It's time to take over

Jag vet inte vad jag ska skriva.
Mitt huvud är tomt om man räknar bort det som inte ska talas om.
Ångest.

Jag har inget att berätta.

Medicinen vet jag inget om. Eftersom jag aldrig ätit medicin mot depression så vet jag egentligen inte om det gör någon betydelsefull skillnad.
Jag har fortfarande kvar känslor jag hade förut, nu kanske dom är lite svagare, eller luddigare kanske man borde säga. Mitt humör svänger fortfarande under dagarna, men inte lika mycket.
Det är knappt att jag känt av några biverkningar och helt ärligt så vet jag inte om det är bra eller inte.


Fan, jag vill ha förändring.

You bend over for my bones of beauty

Tredje dagen på Sertralin och jag känner endel biverkningar men inget farligt.
Jag försöker att inte tänka på det men eftersom jag har en tendens att alltid tänka för mycket och oroa mig i onödan så är det lite svårt. Men fortfarande, jag tänker mindre på det nu än vad jag hade gjort för t.ex. ett halvår sedan.

Nu i höst/vinter kanske jag ska få tandställning. Ser inte fram emot självaste tandställningen men resultatet.

Och till våren/i början av nästa år så kommer jag förmodligen börja en annan behandling på BUP eller att jag kombinerar den jag har nu med den, för mig, nya.


Stackars vovven min, hon har ett sår på röven och hennes ena spene är svullen. Hon vill slicka där hela tiden men nu har mamma varit hos en vetrinär och hon har fått tratt och någon medicin som ska sprutas in i såret en gång per dag.
Heheh, men det roliga är ju att hon hela tiden går in i allt och fastnar mellan stolar och andra möbler. Och dessutom verkar hon inte heller riktigt förstå att det är p.g.a. tratten hon har på sig.

Jaja, nu måste jag stänga ner för att jag gjorde ett löfte sist när vi hade familjesamtal på BUP. Jag ska stänga datorn tidigare så jag kan få ordning på sömnen.

Så sov så gott alla små flickor och pojkar!

Pigeon behind my back

Igår blev inte alls som jag tänkt.
Sandström ställde in, besvikelse.
Antar att jag får vänta på skivan overdrive ska släppa då. ^^
Men resten av kvällen var bra ändå.
Jag var med camilla som vi bestämt fast på vägen hem så var det lite skumt.

Jocke är lite (inte lite) dum i huvet och jag fick en inbjudning (eller vad det nu borde kallas) till där han var. Och när jag väl kom dit så blev jag bjuden på cigg och sen skulle jocke hem.
Jag har aldrig tänkt på hur idiotisk man ser ut när man ligger inklämd i ett bagageutrymme på en bil.
Men då la jag mig där med han och åkte till honom.

Väl där så kändes det inge bra alls och jag bröt ihop.
Vi snackade ett tag och sen somnade han och jag fick en panikångestattack, klädde på mig och gick hem.
Jävligt långt, tog ca två timmar.
Jag höll nästan på och svimma sista biten.
Men det var värt, jag ville sova hemma och det var vad jag bestämt med mina föräldrar.


Idag har jag inte gjort något speciellt alls. Men snart ska jag hjälpa till och göra sushi och min storasyster ska komma hit och äta med oss.
Jag tycker om när hon kommer hem. ^^
Det känns mycket trevligare då och jag saknar henne när hon är borta. <3
Så jag är glad. Sushi och syster.


Nu ska jag nog spela lite sims innan vi ska börja göra sushi.

SeeYa!

Get me over all you would be

Skolan går skit, det är väl det första jag kan säga.

Jag skolkar way too much och hänger inte med så speciellt bra.

På fredag har jag utvecklingssamtal så vi får väl se vad dom säger.

Jag vet inte ens om jag nämnt förut något om mig och Jocke.

Vi var ju tillsammans, men sen en vecka eller två tillbaka så tog det slut.

Och det varade ju inte precis länge, en månad.

Fast lika bra var nog det, vi funkade inte.

Eller en del av problemet var väl att jag hade för mycket tankar om sånt som han inte ville höra.

Men sånt händer och nu tar jag en paus från komplicerade kärleksrelationer.

Min psykolog har nu äntligen kommit på att jag verkligen behöver medicin.

Hon har också kommit på att jag behöver fler samtal i veckan och att jag borde gå med i en grupp för folk i min ålder med självskadebeteende eftersom "Det verkar ju inte bli någon förbättring".

Det föreslog hon efter att jag berättat om kvällen på verket. Den slutade med tre djupa brännmärken från en cigarett.

Jag vet inte, kanske jag börjar inse hur mycket mitt mående påverkar min vardag och mitt liv i stort.

Relationer, sex, vänner, familj, skolan och framtiden, allt går åt helvette.

Fast nu verkar det ju som att mina föräldrar och min psykolog börjar se mig lite bättre och hjälpen kommer.

Aldrig att jag skulle klara att ta mig upp ur den här skiten själv.

Fast problemet är att dom vet om halva delen av mitt sjuka jag. Så det är väl inte säkert att det går att reda ut ena halvan av trasslet.

Vi får se, vi får se...

Try your best

Jag vill skrika rakt ut, högt och länge.
Det gör ont i mig. Det känns som om någon försöker pressa mitt huvud in i ett trångt utrymme.
Jag har panik och vill gråta, men det går inte.
Tårarna hittar inte fram genom mina kanaler.
Jag undrar om blodet fortfarande tar sig runt.
Men jag vet att han inte vill, ingen vill, utom jag.

Ikväll vill jag nog även mer än så.
Fast jag håller ut.
Jag vet att det går över till slut.
Och kanske jag lyckas klara mig tillräckligt länge.

Nu är det dags att se frammåt.
Var är min framtid?

Reject them all

Aaaah, mitt huvud.
Jag drack 5 st tuborg 4.2, 33cl. Trodde faktiskt inte att jag skulle klara av att dricka alla utan att spy.
Men men, party blev det iaf och slutet var lite (ganska mycket) suddigt.
Fast det var som inget speciellt som hände förutom att jag satt i soffan med någon jag bara visste namnet på och snackade om min självdestruktivitet.
Vad jag förstod det så hade han tydligen också sprättat upp armarna en gång i tiden.

Aja, nu ska jag gå och göra mig en kopp kaffe.
Är hemma hos Jocke så vi får väl se hur långt jag kommer med tanke på att jag inte hittar i deras kök. ^^

Get on with it

Det känns ändå lite smått drygt med skolan.
Matten är för lätt, det känns som om det bara är att läsa uppgifterna och skriva svaren, jag behöver som inte klura något alls.
Karaktärsämnerna är rätt så tråkiga, man lär sig lite smått då och då men det är som inget ordentligt som man egentligen kommer ha användning av. Man kan lika gärna lära det sig senare då man fått jobb.
Engelskan är helt ok, läraren är virrig och rätt så sträng. Ganska slappt.
Svenskan är kul, läraren är kul. Riktigt teatrisk och utåt.
Gympan är jag ju inte med på och mitt specialschema verkar ha runnit ur lärarens skalle så jag får väl ta och påminna henne på måndag. XP

Sen vet jag inte.. kommer inte på några fler ämnen.

Men men, helgen.. !!!
Jag är jätte taggad på ikväll.
Har ingen aning om vad som kommer hända, var jag ska vara eller någonting alls.
Men bara jag håller humöret uppe så kommer det säkert bli asparty!!. heheh.
Eller lite har jag väl i princip planerat men. Aja. ^^

Nu är min svenskalektion snart slut. 2 minuter kvar.
Måste avsluta. Har egentligen inte gjort något nästan. Är klar med det jag kunde göra.
Det är bara en bok jag måste skaffa mig. Det blir nice nice!! <3

SeeYa!

Black beans and soft skin

Hur man lyckas övertala en far:
1. Tänk på hur du formulerar din fråga, jag brukar oftast säga något i stil med "Är det ok att jag ...", "Jag hade tänkt att ..." eller "Ikväll ska jag ..." istället för "Pappa, får jag ...".

2. Om han säger nej så kom med bra argument.

3. Ta för givet att han kommer argumentera tillbaka och ha några motargument redo.

4. Om det fortfarande är ett nej så tjata.

5. Låt han inte bli arg/irriterad. Om det händer, låt han vara ett tag och ta upp frågan igen senare.

6. Senare, kom men fler argument och ta inte nej som ett svar.


Det fungerar alltid för mig, inte alltid med mamma men oftast.

Idag fungerade det iaf jätte bra. Jag försökte få honom att låta mig sova hos Jocke.
Mamma är borta över natten så det gjorde saken enklare. Hon vägrar låta mig sova hos Jocke nätter till skoldagar. Även fast jag bevisat att jag klarar av det. Jag kan ta mig upp på morgonen och jag kan sköta plugget.
Men idag så var pappa snäll, eller inte från början men när jag väl övertalat honom så. ^^

Nu är jag iaf här. Jocke är nere i källaren och repar, jag tycker om musiken dom spelar.
Pappa fick mig att lova att jag skulle räkna lite matte och jag ska göra det så fort jag skrivit klart här. Jag är pappas duktiga lilla flicka och jag gör som han säger, alltid.. tror han iaf.
Nej, men matten ska jag räkna. Det är det minsta jag kan göra. XP


Dagen blev helt ok, iaf för att vara en dryg-torsdag med kök som sista lektionen.
Vi gjorde soppa och jag åt kanske hälften av den. Jag behövde det pga vissa saker.
Den var gjord på quornbitar, lök, tomatpuré, morot, potatis, vatten och kryddor om jag inte minns fel.

Jag funderar på att starta en till blogg som ska handla om lite annat. Fast saken är den att det blir lite jobbigt att skriva i flera bloggar. Vi får väl se.

Nu måste jag verkligen sätta igång med matten så att jag iaf får lite gjort idag. ^^

Tears turn into violence

Jag orkar inte skriva om han. Vi är tillsammans iaf men jag orkar inte skriva något om det.

Men en sak som blev ganska tydlig veckan som gått nu är min tystnad.
Jag hatar det verkligen men det är som inte så mycket att göra åt för stunden.
Enda sen jag var liten så har jag varit blyg fast det här något mer också.
Det finns något annat som tagit över mig.
Men det är så svårt att förklara.
Dessutom så har jag varit ovanligt tyst den här veckan.
Kanske för att jag varit mer osäker än vanligt.

Det är mycket som händer nu.
Flytten, Malin, Jocke, klassen, nätterna, proven, papprerna, underskrifterna, städning, medicin, passa småbarn, sova, äta osv.
Jag har egentligen inte riktigt tänkt på att det är så mycket just nu.
Allt går så mycket snabbare än vad jag gör.
Jag har 1000 olika tankar och frågor jag måste lösa.
Saker som ska bestämmas, göras, ifrågasättas, minnas, hittas, gömmas, glömmas, svaras, frågas.. jag har ingen kontroll.
Jag klarar inte av allt ansvar på en gång så då släpper jag allt innan det blir kaos.
Men kaos blir det ändå.

Det är som ett långsamt självmord.
Jag är ett långsamt självmord.

It should have been a punch in the face

Bleh, i lördags trodde jag att grejen mellan mig och Jocke var på bättringsvägen.

Jag var full, han var aspackad.

Han tog mig hem till honom, eller försökte iaf.

Innan vi lyckats ta oss dit så låg vi på tågspåret, på en gräsplätt brevid en cykelväg, vi pratade med ett gäng om cykelstölder, snackade med några som satt i en minibuss och jag slog till en av dom.

Sen tillslut, efter allt det där och en massa diskussioner och påpekningar om hur äcklig jag var, en del bekännelser och lite tårar så var vi framme.

Vi stupade rakt i säng och somnade.

Han höll om mig när jag somnade och han höll om mig när jag vaknade.

På morgonen kramade han om mig och kysste mig lite här och var, sen berättade jag om gårdagen och han verkade inte komma ihåg någonting. Men han fortsatte att gosa och kyssa på mig.

Vi hade sex och hela morgonen var i princip som vanligt.

Jag var tvungen att sticka vid lunch för att åka hem och sen var det inte så mycket mer.

Söndagen passerade, det gör den ju alltid.

Sen blev det måndag och det var spelning på Charlies, jag fick höra att Jocke skulle dit.

Glatt skuttade jag dit och den första jag ser är Malin.

Shit vad jag hade saknat henne. ^^

Men men, sen berättade hon om Jocke, vad han sagt.

Jag vet iofs inte ordagrant vad han sa men det var iaf något i stil med att han hade berättat att jag sovit hos honom men att han inte vill ha så mycket med mig att göra.

Resten av kvällen var jag halvt apatisk och i mitt huvud snurrade tankarna runt som en tornado.

Men när jag skulle åka hem så satte jag mig breved honom i en soffa som ett försök att försöka få ur mig något. Men det blev som inget, vi utbytte några meningar men inget givande.

Jag blev så jävla förbannad, även om jag har gjort fel så har han också det.

Hur som helst så slutade det med att jag gav honom en örfil och stack hem.

En timma senare kom det ett sms:

"Ska du liks slåss, så får du iaf ta i lite"

I drank nitroglycerin this morning

Min dag känns som ett misslyckande. Nu sitter jag här i min ensamhet och äter marabou mjölkchoklad.

Jag är äcklig.

Hela dagen la jag all energi på skolan. Det kanske hade något med att jag för första gången visar mig på skolan utan kofta. Iofs hade jag t-shirt med fishnet-tröja med hål i så mina armar var inte helt blottade.

Under en rast idag började jag snacka med två ur min klass som jag knappt snackat med och helt ärligt så verkade dom trevliga. Party-folk, det är det jag vill ha. XP

Nej men, vi satt först vid nått bord och jag försökte få igång något samtal och sen gick vi ut och rökte innan vi började. Trevligt!

Efter att skolan var slut så gick jag in till stan, ensam.

Jag gick från ena sidan till den andra, fram och tillbaka, runt, runt, runt.. ensam.

Det fanns ingen där, ingen jag kände iaf.

Jag fick en känsla av att hela staden var öde, alla hade rest bort, dött eller bara bestämt sig för att inte träffa mig.

3 samtal och 5 minuter senare bestämde jag mig för att åka hem.

Idag på svensklektionen fick vi ett papper med en sol på, vid varje stråle skulle man skriva en posetiv egenskap man hade.

Min lärare ville nog skjuta upp klassens självkänsla eller nått.

När jag hade fyllt min sol med fina ord om mig själv så upptäckte jag en sak.

Jag är min egen motsats.

Jag är både blyg och social, och det är samtidigt.

Det går inte ihop.

Nu ska jag snart se på mumin med min syster.

Egentligen vill jag stänga in mig och proppa i mig all choklad men icket.

Jag ska sitta i en soffa och se på film.

Coffee all day long

Jag gjorde ett försök att få mina föräldrar att låta mig sova hos Camilla i framtiden.

Jag sa som det var, hon ska flytta hemifrån och bo ensam, hon har slutat dricka och ska sluta röka, hon behöver sällskap och ska ha te-party som inflyttningsmoj.

Mammas svar: "Ja vi får väl se hur det har gått då hon bott där ett tag."

Wtf!?! Vad menar man med ett sånt svar?

Pappa sa då iaf inget givande. Men jag fick iaf en kram för mammas idioti. >.<

Min bröstkorg är typ sned, undrar om det bara är något jag inbillar mig eller om det verkligen är så. Udda iaf.

Oooh, mobilen ringer, time to tell the news. bleh.

Psst!

Angående koffeintabletterna, jag var på ett apotek och frågade när dom skulle få in nya (dom hade sålt slut på dom) men då sa killen i kassan att dom skulle sluta säljas och att dom bara skulle sälja de receptbelagda (100 st).

Men jag har varit på två andra apotek och där hade dom ingen aning om det så jag är inte helt 100 på om dom ska sluta sälja 30 st eller inte.

Dom säger att dom har beställt men datumet då dom ska få in det skjuts upp hela tiden.

Turn that over

Jag förstår inte hur svårt det kan vara att skriva blogspot.com.

Det är så mycket som händer just nu så det blir jobbigt att skriva.

Skolan har iaf börjat. Det känns rätt så bra, lite halvdant.

Vi har alla lektioner förutom en i samma klassrum. Dom andra i klassen har jag inte fått så stort intryck av än, det har ju bara gått 3 dagar så. ^^

Skolan känns gammal och det är lite krångligt att lära sig hur allt hänger ihop, mest korridorerna och så.

Men jag antar att allt kommer bli bättre. Man får hoppas på det bästa.

Jocke, har inte hört något, förväntar mig inget heller. Jag vet att jag gjorde fel och jag ångrar det. Men det är ju inte så mycket man kan göra åt saken efteråt. Jag får vänta.

Magnus, ja, efter konversationen vi hade nyss så vet jag inte om vi kommer snacka något mer. Jag tänker då inte ta kontakt med honom mer. Inte förrän han tagit kontakt med mig. Det blir nog bäst så.

För övrigt ångående skolan som jag glömde, min pappa ska ringa till min klassföreståndare och försöka göra så att jag slipper gympan. Jag hoppas verkligen på det bästa. Peppar peppar ta i trä!

Nu ska jag försöka muntra upp mig själv. Eller iaf försöka fokusera på något annat än det jag tänker på just nu.

Vad är grejen med mig och killar egentligen. När jag var liten hade jag killkompisar och det gick jätte bra. Eller nu när jag tänker på det så var jag kåt på typ alla killkompisar jag skaffade. Och då snackar jag om då jag gick i låg-/mellanstadiet. >.<

Jag måste ha en sjukdom eller nått. Jag kan inte ha en relation utan att det blir sexuell på ett eller annat sätt.

Sjukt.

Getting confused in the subway

Jag är bitter.

Mitt huvud snurrar för snabbt och ofta jagar jag efter folk som kan vara i min närvaro.

Min värsta fobi, ensamhet/övergivenhet.

Jag klarar inte av att vara ensam för länge, på nätterna sitter jag vid datorn till jag nästan svimmar (som nu). På dagarna åker jag in till stan eller hem till folk, vänner.

Jag är helt besatt av tanken att folk tillslut tänker lämna mig.

Kanske en förklaring till mitt beteende som jag haft de senaste veckorna.

BUP har dissat mig hela lovet (som jag nämnt tidigare), det gör mig minst lika ostabil som jag var förra året, t.o.m. värre.

Och i förra inlägget skrev jag om hur jag inte tålde blickarna i korridorerna och det. När det gäller skolan är det en helt annan sak. Jag vet inte riktigt om jag kan förklara det just nu.

I skolan ser jag alla som främlingar, det spelar ingen roll hur många gånger jag sett dom, det är fortfarande namnlösa kroppar, ögon som stirrar.

Fobin för ensamhet/övergivenhet innebär att jag alltid vill ha/behöver någon jag känner i min närhet.

Fan, nu blev jag förvirrad. Jag är för trött för att veta vad jag snackar om.

Kanske jag gör ett försök att lyckas förklara bättre någon annan gång.

Godnatt..

There's a boy under the car

Jag känner paniken sprida sig.

Snart börjar skolan och jag känner redan att det inte kommer funka, igen.

Jag klarar inte av att äta i matsalar, jag får panik.

Jag klarar inte av klassrum, jag kan inte koncentrera mig.

Jag klarar inte av korridorer, alla stirrar på mig.

Det är inte torgskräck, det vet jag.

Kanske kan det vara att jag helt enkelt mår för dåligt, jag klarar inte av att vara med för stor grupp människor.

Det är ingen idé att snacka med någon av mina föräldrar, dom förstår inte hur jag mår.

Dom vet fortfarande för lite.

På måndag har jag ett möte bokat på bup, med en läkare.

Vi ska snacka medicinering.

En sak jag tänkt på, borde jag sluta med mina synder när jag börjar ta medicin?

Inte rökningen men alkoholen och det andra.

Det känns som en smart sak men jag vet inte om jag klarar av det.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag saknar att kunna röra vid dig.

Jag saknar dina läppar.

Du är den enda jag kunnat röra vid utan att känna mig som ett överflöd.

Jag visste att du behövde mig.

Du behövde mig..

Is it a sin to smoke?

Då sitter jag här vaken igen. ^^

Jag har varit hemma idag hela dagen, två mål, en bit kladdkaka och en cigg + vatten med citron.

Det verkar som om jag drabbats av en urinvägsinfektion eller liknande. Det kommer och går hela tiden, förstår mig inte på det alls.

I morgon blir det kanske bio med familjen men om jag får välja så åker jag hellre till J och lyssnar på när hans band repar.

Han är faktiskt bra på att muntra upp mig när han inte vet att jag behöver muntras upp.

Det har hänt flera gånger att han sagt saker eller skickat sms som gjort mig asglad, och då har han inte vetat att jag mått dåligt.

I natt när jag gick ut på promenad så regnade och blåste det så in i helvette, jag var tvungen att ta på mig regnjacka och en sån där hatt som är vattentät..

Sen blev jag fett röksugen men hade bara tändstickor eftersom min tändare blivit cp, så då gick jag in i en kyrka och tände min cigg. Fast jag rökte såklart inte där inne utan sprang ut och letade upp ett tak att stå under. XP

Jag hade tänkt att jobba imorn så då måste jag sova nu.

Puss

Let's dance between the stairs

Jag känner mig sviken, nu vet du det.

Jag har gått omkring nu i snart en vecka, längtat efter folk och mått piss.

Sen blev jag så otroligt glad när jag fick höra att du ska komma hem tidigare och vara med mig.

Sen får jag gå omkring en hel dag och oroa mig för att du inte svarar när jag ringer och smsar.

Jag börjar fundera på om du tagit livet av dig eller vad som hänt.

Jag försöker få tag på andra och se om dom vet något men icket.

Några timmar senare svarar du och berättar att du inte kommer så jag tar bussen hem, dagens sista buss.

När jag väl kommer hem så får jag ett sms, du kommer visst hem ändå. Men nu är ju jag redan hemma, ensam. Hela kvällen är jag ensam. Jag ser sex and the city och gråter, jag vet inte om det är av scenen eller av hur olycklig jag är. Kanske både och.

Vi bestämmer att vi ska ses nästa dag, lördag, i stan.

Du ska cykla eftersom bussarna strejkar och jag ska försöka tigga till mig en skjuts.

På morgonen när jag vaknar så upptäcker jag att jag fått sms idag.

".. har sovit 2 timmar i natt.. .. orkar nog inte cykla till stan.."

Jaha? Så du är inte intresserad alls av att hitta en lösning?

Jag som haft en av mina värsta nätter på länge och jag som.. och jag och jag och jag..

Nej fan, nu måste jag sluta. Jag är en jävla egoist.

Ensam och övergiven och jag hatar det.

En hemsk sak hände i natt och det var nära att bli två, men det tänker jag inte berätta för någon. Sånt håller man för sig själv.

Man ska inte alltid gråta ensam.

Time spent is time lost

Tillbaka igen.

I helgen var jag i min farmor och farfars stuga för sista gången. Snart är den förmodligen såld.

Det fanns inte så mycket att göra där borta så stort sett det enda jag gjort var att äta, sova och prata. Inte så kul alls. Speciellt inte när folk snackar bakom ryggen på en och tror att man inte hör och förstår.

Tydligen tyckte min farfar att det var respektlöst av mig att komma dit och vara trött och slö.

Han tyckte att jag hellre skulle ha stannat hemma. Då vet jag det till nästa gång då jag ska någonstans med min familj.

Dessutom så verkar halva släkten tycka att jag är en sån som håller mig i bakgrunden och inte gör så mycket väsen av mig. Det vet jag iofs redan men jag gillar inte när folk påpekar och snackar om det. Jag är som jag är just nu och att påpeka det gör ingen skillnad.

Enligt min faster så hamnar oftast mellanbarnet i kläm i familjen. Det är mellanbarnet som får minst uppmärksamhet och så. Barnet som inte blir tillräckligt sedd under uppfostran.

Tydligen är jag ensam i familjen (men förhoppningsvis inte hela världen) med att blivit kallad dålig på ett kränkande sätt. Jag är den enda i familjen som som blivit nedtryckt, men jag vill inte kalla det mobbning. Jag har bara blivit kränkt under hela min uppväxt. Att jag aldrig tänkt på det.

Nej, jag pallar inte. Jag vill inte bo hemma längre. Att dom inte ens reflekterar över att jag alltid åker hem, äter och sover borta så ofta jag kan.

Jag flyr från mitt eget hem, dagligen. Och inte en enda jävla människa reagerar eller ens reflekterar över det.

En dag kommer jag lämna mitt hem och aldrig återvända. Iaf inte på det sättet jag gör varje dag (förutom då jag sover borta).

Helvete.

Bubble fish in my tank

Alltså vafan, det här är min blogg, det ska väl ändå vara så att jag ska kunna skriva vad jag vill, men det kan jag inte.

Jag vågar inte skriva för att jag vet att det finns dom som kikar förbi här ibland som jag känner.

Och tanken på att dom skulle få veta sånt jag tänker.. nej. Det här funkar inte.

Jag måste fixa en ny blogg, eller sätta lösenord.

En ny blogg låter ändå bättre tror jag..

At the other side you will lie

Anledningen till att jag inte skrivit på ett tag är att jag har varit på semester med min familj.

Först for vi alla 5 ner till Uppsala med bil för att min faster har gift sig, 50 år och gift för första gången. Hahah ^^

Sen for vi vidare till en kristen familj någonstans, jag vet inte var, och sov en natt.

Sedan blev det morfar några nätter innan vi for till Åkerstyckebruk och sov en natt.

Under hela semestern försökte jag övertala mina föräldrar till att låta mig åka hem för att jag mådde så dåligt och det hela slutade med att jag bröt ihop och vi bestämde att korta semestern med några dagar.

Efter midsommar i åkerstyckebruk for vi vidare till Göteborg. Och efter två nätter där så for vi hem igen, sov en natt hos morfar men annars raka vägen.

Nu är jag iaf hemma och i morgon ska jag till stan och demonstrera mot FRA-lagen. Jävla skit äckel.

Innan och efter det ska jag vara med Jocke.

Och nu när jag väl tog upp det, han måste jag nog snacka lite med, men om vad vill jag inte ta upp här eftersom jag inte vet vilka som kommer att läsa det här.

Jag tycker inte om folk som snackar vidare om saker som inte rör dem.

Om jag nu skulle skriva här om vad jag tänker angående Jocke så är det troligtvis någon som kommer att snacka vidare så att det blir något missförstånd och allt skiter sig.

Det brukar bli så ibland.

Nu ska jag iaf försöka kontakta lite folk och sen gå och lägga mig.

Natti!

Kinky sex in the bathtub

Hela den här grejen blev helt udda.

Jag hatar tjejen i spegeln samtidigt som hon är det enda jag har just nu.

Hon säger det ingen annan säger. Hon är alltid där då ingen annan är det.

Så inte borde jag klaga.

Jag hatar då det går upp, ner ska det gå. Stilla får det inte heller vara.

Jag borde bli frisk men samtidigt så vill jag inte.

Nu kanske jag ändå borde försöka för en gångs skull. Jag menar, bara för att det alltid varit på ett sätt så behöver det inte fortsätta så.

Fast på ett sätt så känns det fel.

Men jag hoppas verkligen på det där huset.

Mina föräldrar har ju letat i en evighet.

Egentligen hade jag tänkt berätta om gårdagen men det känns lite.. nej, det tänker jag inte.

Jag hade det trevligt iaf, och roligt. 

Men jag borde sova. Ska åka bil hela dagen imorgon.

Tjo <3

Pants are random

Jaha, den här veckan blev kanske inte så värst lyckad när det gäller den där edge-saken jag hade tänkt genomföra.

Hur som helst.

Jag har haft trevligt. Det är väl det som räknas? ^^

Imorgon (idag) blir det förhoppningsvis stan och sedan döbelns.

Jag hoppas att jag kan sova hos någon då för jag pallar inte att åka hem.

På söndag, ingen aning om vad jag ska göra.

Måndag, min sista praktikdag, jävligt skönt. ^^

Tisdag, Skolavslutningsfest, ska träffa Magnus. Vi får väl se hur det går. Jag kommer väl antingen prata bort tiden, vara knäpptyst eller bryta ihop.

Onsdag, Jennifer ska ha fest för att hon fyller år. Vi får se hur det blir med det.

Torsdag, ingen aning om vad jag ska göra.

Fredag, åker till uppsala för att min faster ska gifta sig (50 år och gifter sig för första gången.)

Längre fram i tiden är väldigt otydlig just nu. Jag orkar nog inte se längre än en vecka. Jag har försökt men det blir bara fail hela tiden. Jaja.

Nu ska jag iaf sova. Kanske dricka lite te först.

Puss.

Depend on the black hearted engineer

Tjoo, piknick idag. ^^

Fast problem finns det såklart. Som vanligt. :P

Jag och Lo vet inte riktigt hur vi ska ta oss in till stan.

Som sagt, jag vill flytta. Men men, just nu går det ju inte.

Vi får nog troligtvis lifta.

Jag vet inte ens vad jag ska äta.

Typ mackor. Eller så gör jag en sallad.

Nu börjar jag känna mig stressad.

Vill inte vara den som blir klar sist.

*poff*

Title for the unknown

Tjo, tillbaka igen.

Vi har gäster och jag är hemma.

Egentligen var det tänkt så att jag skulle, efter att ha vaknat hos Amanda, åkt in till stan och träffat Lo och senare på kvällen varit på verket med Malin.

Men icket.

Precis som alltid så, igår, tappade jag fotfästet och föll (inte bokstavligt talat).

När jag vaknade var det precis som innan.

Ingen träff med Lo och inget verket.

Hatar att jag mår som jag gör just nu.

Men jag ska inte älta (även om det är precis vad jag gör just nu).

Man ska tänka på positiva saker. Typ.. blommor.

Nej nej, jag vet inte.

Vad finns det för positivt man kan tänka på.

- Bara 3 dagar kvar av praktiken

- Sommarlov snart

- Jag tror att jag börjar få igång lite saker som stannat

- Vädret börjar bli mer stabilt

- Jag har nystädat rum (typ)

- Jag börjar få igång träningen

- Jag börjar då jag behöver det (lunch, middag etc.), även om jag egentligen inte vill

Det är långt kvar, det vet jag.

Satan.

Spent the night trying to be young

Tjo, nu är jag tillbaka igen.

Fan, jag har aldrig något värt att skriva längre.

Jag har blivit instängd och stel.

Det enda jag gör nuförtiden är att stirra in i ingenting.

Tappar livslusten.

Tappar fotfästet.

Tappar kontrollen.

Nej, jag måste få det att fastna. Vodka är inget för mig!

Öl är gott och helt klart mycket bättre.

Men egentligen kanske helst inget alls.

Dessutom, jag skulle ju börja äta bättre, försöka bli friskare och så.

Det går inte så bra. Ingenting går bra.

Jag skulle ta tid för mig själv. Pyssla om mig och så.

Det går åt helvette.

Dessutom har jag inga tider på BUP, mailade idag och bad om fler. Vi får väl se hur lång tid det tar innan svaret kommer.

Kulturnatta igår! (eller lördags)

Det var helt okej faktiskt men det hade inget med självaste kulturnatta och göra.

Gjorde drinkar med Malin. Blev skapligt men lite för mycket för mig. Drack ju öl också och lite annat random stuff.

Fan, jag trodde inte att det skulle bli så mycket så att jag skulle glömma saker men. Tjoflöjt, så var halva kvällen väck.

Sånt jag minns:

Blanda drinkar på östteg i sällskap med Malin och Jennifer.

Dra till stan, träffa folk som jag känner/kände eller wtf inte vet jag.

Dra till milla med Malin och lullade

Jag och Malin lullade till stan.

Drog till teg med folk.

Drog till verket och träffade syster.

Såg David

Hälsade på David

Dog för att det var David

Gick ensam till vasaplan

Kysste random kille bara för att han ville

Snackade lite med random kille

Blev kysst över hela ansiktet av random kille när han skulle gå

Rökte mig förbi polisen och annat folk som tror att dom ser skillnad på under 18 och över 18

Träffade milla

Dissade milla

Skålade med David

Blev skjutsad på cykel hem till Amanda och Emma

Åt

Spydde

Sov

Nej jag vet inte. Jag hade nog hellre varit nykter och tagit upp kontakten med folk och skapat nya.

Just nu känns det som att jag gör saker bara för att andra vill.

Jag vet att valen jag gör är mina egna men jag så lätt blir manipulerad av andra.

Jag kan inte göra som jag själv egentligen vill. Jag kan inte göra egna val.

Chocolateheaven

Jag träffade Magnus idag.

Jag vet inte vad han tyckte, eller, det sista han sa var att han tyckte att det hade varit trevligt men. Man vet aldrig.

Jag tyckte/tycker att det var bra, fast jag hade ju redan tänkt be han stanna på stan ett tag idag så..

(Jag hatar de tillfällena då jag skriver "jag" hela tiden, iofs så är det jag som skriver om mitt liv men ändå..)

Jag är så jävla trött, jag kan inte skriva ordentligt ens. Var tredje ord måste typ skrivas om för att det blir stavat fel. Hahah.

Dessutom missar jag stor bokstav och sånt så jag måste ändra. Jaja. ^^

Chokladkaka!

Mumma, det måste ju seriöst vara det godaste! ^^

Tänk om man kunde få äta hur mycket chokladkaka man ville och ändå behålla vikten och hälsan.

Det vore då min dröm. <3

The Last Day I Was Happy

Hemma. Igen.

Mår dåligt. Igen.

Min lillasyster fyller år idag iaf. 11 tror jag.

Min mobil är försvunnen.. eller ja, jag vet var den är.

Men det lär dröja innan den kommer tillbaka igen.

Fan.

Jag har gjort en liten ändring på bloggen. Heheh.

Jaja, livet som singel.. suger. Hittills. Men jag antar att det inte kommer vara så här i all evighet.

Fan, jag har inget att skriva.

Mitt liv är så jävla tråkigt just nu. Jag är less på allt och försöker bara överleva.

Jag saknar Magnus, jag saknar närhet.

Jag saknar någon att prata med.

Det känns som en omöjlighet

Aldrig har det varit så här jävla svårt att andas

Aldrig har det gjort så här jävla ont

Aldrig har jag gråtit så här jävla mycket över någon annan människa

Aldrig har jag varit så här jävla förvirrad

Aldrig har jag varit så här jävla förvirrad

Aldrig har jag varit så här jävla idiotisk

Aldrig har jag blivit så här jävla sårad

Aldrig har jag saknat någon så här jävla mycket

Aldrig har jag varit så här jävla självmordsbenägen

Aldrig har jag varit så här jävla desperat

Aldrig har allt känts så här jävla hopplöst

Om du tror att du inte hjälpt mig ett piss kan jag säga dig att du har så jävla fel

Utan dig hade jag inte levt idag

Vi har ju alla våra berg och dalbanor

Men bara för det ska man aldrig ge upp

Jag tror inte att jag sagt det här men, för mig har det också gått så djupt att jag stort sett tappat känslorna

Men jag vägrade ge upp

jag väntade tills det sakta började gå upp igen

Jag vill inte ha någon annan än du

Jag älskar ju dig

Jag önskar att allt kunde bli bättre

Never leave your heart alone

Allt, och verkligen ALLT, skiter sig just nu.

Jag vet inte hur mycket jag orkar skriva.

Hur som helst så försöker jag fixa allt och alla, så gott det går.

Jag försöker att äta regelbundet minst 3 gånger om dagen men så fort jag äter så känns det som att jag hetsäter. Men jag antar att det förhoppningsvis går över, annars kan jag inte fortsätta med det här "börja-äta-regelbundet-projektet".

Sen måndagsnatt har jag brutit ihop jag vet inte hur många gånger. Jag kan inte sova ordentligt, kanske några timmar/natt men det räcker ju inte.

Jag klarar inte av att fara på praktiken heller.

Fast jag kan delvis förstå alltihop till viss del... Ingen borde vara tillsammans med någon deprimerad och/eller med en ätstörning. Jag tror inte att jag har en ätstörning.. eller jag vet inte. Det var nog något som kom tillsammans med depressionen.

Jag lovade min psykolog att inte ta livet av mig förrän familjesamtalet nästa vecka.

Inte för att jag har skrivit nått slags avskedsbrev eller så men men.

Jag antar att jag inte förändrats så mycket sen Joel, iaf inte på det sättet jag ville.

Förlåt.

Sweet and a bit bitter

Jag har en tendens att skapa problem och förstöra relationer.

Måste jag vara sjuk i huvet?

Det jag inte förstår är varför jag fortfarande lever.

Jag ville ha hjälp, det var ju därför jag tog kontakt med bup.

Men det har ju bara blivit värre.

För varje dag, och för varje vecka blir jag bara mer och mer självmordsbenägen.

Förlåt, men jag klarar inte mer.

The little cow ran up the hill

Jaha, då var jag tillbaka igen.. geh.

Jag ska försöka skriva oftare. Typ varje dag eller nått sånt. Nästan iaf.

Jävla matångest nuförtiden dessutom. Men lite skönt är det ju också.

GAahhhahhhh, jag orkar inte. Vafan... dumma jävla sjukdom. Tar det aldrig slut eller?

Hoppas att jag får nått så det iaf inte blir värre.

Röksugenröksugenröksugenröksugen

Hungrighungrighungrighungrighungrig

Men icket, inte ikväll.

Frukost: Inget

Lunch: En bit pizza (3/4 portion)

Middag: Pasta med sås

Dåligtdåligtdåligtdåligt.

Walked in Line

Mjeh, jävla piss. Min pappa kan ta sig. Han förstörde min kväll. ;_____;

Jag hade planerat att vara med Robin och milla men icket.

"NU TAR DU BUSSEN HEM"

"Men pappa, snälla, kan jag inte få sova hos farmor och farfar en natt till?"

"DET FINNS INGET ATT DISSKUTERA!"

"Jag hinner ju inte ens med bussen"

"DU FÅR BESTÄLLA EN TAXI ISF!"

"Men det har jag ju inte råd med?"

"KOM HEM NU!!"

*klick*

"Pappa... ?"

Sedan ringde han  tydligen grannen och fick honom att hämta mig från strömpilen.

När jag kom hem var jag pisssur och jag antar att det inte var så kul för mina föräldrar (vi hade gäster) när jag såg ut som en självmordsbenägen hora.

Magnus ringde och försökte få mig på bättre humör.

Jag ville dö.

Det värsta av min ångest och det försvann men jag känner fortfarande att det sitter kvar.

Det är inte bra när jag är arg. Aggressivitet ökar mitt självskadebeteende. Dåligt.

Jag borde sova snart. Inte än.. men snart.

Det finns inte så mycket att berätta om Valborg och 1a maj men.

Valborg:

Nykter, hos min granne till vän, tillsammans med flickor och pojkvän, marshmallows, brasa, badkar.

1a Maj:

Demonstration, Jennifer, Charlies, punk, full, folk, glad, Robin, Milla, Petra, farmor och farfars lägenhet.

Mat idag btw,

En vegan macka på Catarinas som var osalt tills jag saltade den

Två tacos som mamma tvingade i mig

New day fades

Jag är så jävla osynlig.

Det känns nästan som om jag inte existerar längre.

Jag är en dimma som varken kan hålla sig på marken eller sväva.

Misslyckat.

Om det nu skulle vara så att jag kunde saker, om jag kunde måla.. eller skriva, vad som helst, då skulle jag synas.

Men just nu kan jag ingenting.

Varför kan jag inte skriva?

Jag borde gå i skolan, där lär man sig saker. Som mina vänner gör. Mina f.d vänner. Nej, inte fan vet jag.

Allt är bara helt försvunnet nu. Jag vill komma tillbaka till det som var så bra.

Nej fan, inte vet jag vad jag vill.

Kan man inte få försvinna bort ett tag. Hitta nått nytt och förstöra nått gammalt.

Eller, jag har väl redan förstört nog med gamla saker redan.

Mina cigg är dessutom snart slut. Jag borde lägga av. Men jag antar att det inte kommer hända.

Så jävla dåligt.

Allt är bara dåligt och bättre blir det inte heller.

En massa saker man borde sluta med och minst lika många saker man borde börja med. Men icket. Inget fungerar hur man än gör. Allt går bara dåligt. Inget annat.

Behind the drapes

Ja, till att börja med kan jag ju säga att den här dagen har varit helt ok.

Jag menar, visst orkade jag inte mig iväg till praktiken men annars.

Man kan väl säga att min dag sett ut så här:

1. Åka med bussen kl. 12.05 in till stan

2. Gå till pappas jobb och sedan snabbt iväg till Mariehem

3. Kolla på ett asfult hus som inte var intressant alls enligt mig.

4. Åka tillbaka till stan och köpa två bulleliknande saker som jag och pappa åt upp tillsammans med en kopp kaffe.

5. Springa iväg till Biblioteks Kaféet och träffa Lo, Ida och Milla.

6. Minns inte exakt vad jag gjorde men jag och milla drygade omkring och stötte på bl.a. Alex, Evelina och Jocke som drygade runt med oss.

7. Jag och Milla köpte biljett till Taylor Mac. ASBRA!

8. Milla ville köpa glass, jag köpte morötter.

9. Åkte hem.

10. Spelade Wii fitness age.

11. Åt middag.

12. Bloggar.

Fan alltså, helgen. Vafan hände egentligen?

Om jag jämför mina tankar i nyktert och onyktert tillstånd är det ganska stor jävla skillnad.

Jag säger inte att jag inte tycker om dig.

Men jag älskar verkligen Magnus på ett sätt som jag aldrig någonsin kan älska någon annan på.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det på ett sätt som du förstår och inte mår dåligt av. Jag vet att jag gjort dig förvirrad och allt. Förlåt mig för det.

Jag vill slita sönder min kropp ända in i evigheten.

Focus Shall Not Fail

Okej, nu är jag här igen. Fan vad dålig jag är på att skriva. XP

Iaf, jag är hemma idag, som vanligt. Orkade inte praktiken idag.

Har ont i huvet, mår illa, kan knappt andas med näsan, hostar som en nystekt sill och mår psykiskt dåligt.

Min förra vecka:

Måndag: Gick inte på praktiken men for till tandläkaren på morgonen, om ett halvår kanske jag får tandställning.

Tisdag: For på praktiken och sedan på kvällen såg jag och min syster Traces. Asbra!

Onsdag: For på praktiken, badade sedan med Milla på badhuset. ^^

Torsdag: 

Fredag: For inte på praktiken, åt frukost med pappa på schmäck och for på bup.

Lördag: Träffade Amanda, Betty och Alex, or på fest tillsammans med Malin, Milla och Jocke.

Söndag: Var hemma hos Magnus, lite bakis, jag och Magnus har varit tillsammans i ett halvår.

Dagens mat:

En halv portion gröt

En skål linssoppa

Vaniljte, svart

Antar att det kommer bli någon slags middag ikväll.

Nu har det då gått 3 "arbetsdagar" men jag har bara varit på min praktik i måndags och idag.

Igår var jag "sjuk" för att jag bara inte orkade med att vara med någon. Kände mig näst intill död när jag vaknade.

Hur som helst, även fast jag skippat en dag så känns det skapligt bra med praktiken. Jag har lärt mig några få namn (känner mig väldigt duktig eftersom jag har så svårt med det ^^) och dessutom har jag inga fasta tider om när jag börjar och slutar, eller ska vara där mellan 8 och 9. Det känns väldigt skönt att inte behöva stressa lika mycket som jag var tvungen att göra i skolan förut.

Jag och Magnus har varit tillsammans i snart 5 månader (om 8 dagar) och det känns nog som vanligt egentligen. Lite problem hit och dit men det mesta har vi löst eller försöker vi att lösa. En sak i taget eller nått sånt.

Jag har upptäckt att jag har ett problem som angår mina problem och gör dom svårare än nödvändigt att lösa.

Så här är det, om jag upptäcker att det är ett problem så vill jag egentligen prata om det men samtidigt känns det så jobbigt så att jag inte vågar/vill. Så då när jag ska prata om det så tar jag först upp det sen byter jag samtalsämne och försöker undvika det så länge som möjligt.

Om jag är riktigt duktig så lyckas jag göra den jag pratar med så less på mina flykter att han/hon tillslut ger upp och låter problemet hänga.

Det är ju egentligen inge bra men för stunden känns det så. Jag hatar det.

Nu måste jag iaf försöka att sova, även om jag inte tror att det kommer gå så bra men. Försöka duger den här natten.

Here it goes again..

Ja, jag hade lovat min psykolog att jag skulle börja skriva igen, inte i bloggen då men ändå.
Det är så jävla svårt att få ur sig all smärta och det.
När man inte skrivit på ett tag vet man inte vart man ska börja.

Jag har börjat IV nu iaf och fått praktik på ett dagis, första dagen är måndagen efter "lovet". Det känns egentligen inte så bra alls men jag måste försöka.
En sak jag inte tänkte på var att antingen så måste jag ha långärmat varje dag (det brukar jag iofs ha men) eller så får jag ta risken och låta de som arbetar där och barnen få se mina armar. Samma sak gäller benen, ska jag alltid ha jeans eller väldigt tjocka strumpbyxor om jag nu vill ha kjol?
Jag får djävulskt mycket ångest när jag tänker på det.

Det snöar ute, jag som ville ha vår. Jag längtar så efter grönt gräs och tills då jag slipper tjockisjackor och jeans.
Iofs har jag varit lite trotsig ett par gånger och gått i tunna strumbyxor och ingen jacka, bara halsduk.

Jag funderar på att skaffa en till blogg som ska vara mer anonym. Fast det är ju nästan ingen som läser min blogg så jag tjänar nog inget på att göra det.

Jag kanske skriver mer senare om jag orkar.

Coffee and roses

Okej, det är egentligen inte så mycket som hänt sen sist jag skrev men här kommer en uppdatering.
Jag har äntligen bestämt mig lite halvt vad jag ska göra av med min framtid (iaf tills i höst).
Jag har träffat Fru Sandås en gång och imorn blir andra gången. Jag har bestämt mig för att hoppa av medieprogrammet och praktisera genom IV tills sommaren kommer. I höst ska jag antingen gå Barn och Fritid eller Teater, men om jag inte känner för att gå gymnasiet ska jag antingen fortsätta min praktik eller börja nått jätte udda program som finns på KFUM, design heter det iaf.
Jag har inte bestämt än var jag vill praktisera men jag vet iaf att om jag inte hittar nått eller inte kommer på nått blir det nog ica eller nått sånt.

När det gäller hur jag mår så har jag verkligen ingen lust att skriva om det nu. Jag känner mig bara helt tom just nu och det är så jag vill ha det. Jag tycker att det är bäst att känna så när man ska sova så slipper man ligga vaken och grubbla om allt och inget.

Juste! Jag var på ungdomsmottagningen igår. Var tvungen att kolla upp lite om preventivmedel och kolla om dom kunde ta reda på vad det är för fel på min jävla fitta. Jag kan då lova att jag säkert har klamydia eller nått, eller så har jag fått tillbaka min jävla infektion. Fuckface.

Jaja, nu är det dags att sova, jag sov inget alls natten innan den här. Istället sov jag hela dagen nästan. Inte så bra.

Men en sak jag måste säga innan jag avslutar och fäller ihop datorn!
Jag är så jävla sur på min mamma just nu. Hon låter mig inte köpa de kläder jag vill ha. Ett exempel på en klänning som jag blivit så förjävligt kär i http://www.odiumclothing.net/images/fullsize/ES202-blk.jpg
När jag sa det till min mamma så svarade hon:
Ja, men det är ju bara att spara. heheh..
Jag frågade min mamma varför jag inte fick köpa den för pengarna som ska gå till mina kläder (det är fortfarande hon som håller ett fast grepp om dom)
Men då började hon babbla om att det där inte var tillräckligt vardagliga kläder och blablabla.
Då blev jag assur och försökte förklara för henne att det är en sån klänning som jag skulle använda till vardags och att jag verkligen tyckte om den och en massa sånt.
Men icket. Jag tror att hon egentligen inte vill ge mig pengar till den där klänningen för att den är så "mörk" och (som hon brukar uttrycka det "deprimerande".
Jag vet att hon är emot den "mörka" och "deprimerade" klädstilen som jag vill ha men fan ta henne, jag måste ju få välja själv vad för slags kläder jag vill ha på min egna kropp. Eller?

Jag upptäckte nu att det blev jävligt mycket text idag. Jag måste verkligen försöka att skriva oftare så att det inte blir så mycket på en gång att läsa.
Jaja, nu blev det ju som det blev.
Dags att sova. <3