It should have been a punch in the face

Bleh, i lördags trodde jag att grejen mellan mig och Jocke var på bättringsvägen.

Jag var full, han var aspackad.

Han tog mig hem till honom, eller försökte iaf.

Innan vi lyckats ta oss dit så låg vi på tågspåret, på en gräsplätt brevid en cykelväg, vi pratade med ett gäng om cykelstölder, snackade med några som satt i en minibuss och jag slog till en av dom.

Sen tillslut, efter allt det där och en massa diskussioner och påpekningar om hur äcklig jag var, en del bekännelser och lite tårar så var vi framme.

Vi stupade rakt i säng och somnade.

Han höll om mig när jag somnade och han höll om mig när jag vaknade.

På morgonen kramade han om mig och kysste mig lite här och var, sen berättade jag om gårdagen och han verkade inte komma ihåg någonting. Men han fortsatte att gosa och kyssa på mig.

Vi hade sex och hela morgonen var i princip som vanligt.

Jag var tvungen att sticka vid lunch för att åka hem och sen var det inte så mycket mer.

Söndagen passerade, det gör den ju alltid.

Sen blev det måndag och det var spelning på Charlies, jag fick höra att Jocke skulle dit.

Glatt skuttade jag dit och den första jag ser är Malin.

Shit vad jag hade saknat henne. ^^

Men men, sen berättade hon om Jocke, vad han sagt.

Jag vet iofs inte ordagrant vad han sa men det var iaf något i stil med att han hade berättat att jag sovit hos honom men att han inte vill ha så mycket med mig att göra.

Resten av kvällen var jag halvt apatisk och i mitt huvud snurrade tankarna runt som en tornado.

Men när jag skulle åka hem så satte jag mig breved honom i en soffa som ett försök att försöka få ur mig något. Men det blev som inget, vi utbytte några meningar men inget givande.

Jag blev så jävla förbannad, även om jag har gjort fel så har han också det.

Hur som helst så slutade det med att jag gav honom en örfil och stack hem.

En timma senare kom det ett sms:

"Ska du liks slåss, så får du iaf ta i lite"