Is it a sin to smoke?

Då sitter jag här vaken igen. ^^

Jag har varit hemma idag hela dagen, två mål, en bit kladdkaka och en cigg + vatten med citron.

Det verkar som om jag drabbats av en urinvägsinfektion eller liknande. Det kommer och går hela tiden, förstår mig inte på det alls.

I morgon blir det kanske bio med familjen men om jag får välja så åker jag hellre till J och lyssnar på när hans band repar.

Han är faktiskt bra på att muntra upp mig när han inte vet att jag behöver muntras upp.

Det har hänt flera gånger att han sagt saker eller skickat sms som gjort mig asglad, och då har han inte vetat att jag mått dåligt.

I natt när jag gick ut på promenad så regnade och blåste det så in i helvette, jag var tvungen att ta på mig regnjacka och en sån där hatt som är vattentät..

Sen blev jag fett röksugen men hade bara tändstickor eftersom min tändare blivit cp, så då gick jag in i en kyrka och tände min cigg. Fast jag rökte såklart inte där inne utan sprang ut och letade upp ett tak att stå under. XP

Jag hade tänkt att jobba imorn så då måste jag sova nu.

Puss

Let's dance between the stairs

Jag känner mig sviken, nu vet du det.

Jag har gått omkring nu i snart en vecka, längtat efter folk och mått piss.

Sen blev jag så otroligt glad när jag fick höra att du ska komma hem tidigare och vara med mig.

Sen får jag gå omkring en hel dag och oroa mig för att du inte svarar när jag ringer och smsar.

Jag börjar fundera på om du tagit livet av dig eller vad som hänt.

Jag försöker få tag på andra och se om dom vet något men icket.

Några timmar senare svarar du och berättar att du inte kommer så jag tar bussen hem, dagens sista buss.

När jag väl kommer hem så får jag ett sms, du kommer visst hem ändå. Men nu är ju jag redan hemma, ensam. Hela kvällen är jag ensam. Jag ser sex and the city och gråter, jag vet inte om det är av scenen eller av hur olycklig jag är. Kanske både och.

Vi bestämmer att vi ska ses nästa dag, lördag, i stan.

Du ska cykla eftersom bussarna strejkar och jag ska försöka tigga till mig en skjuts.

På morgonen när jag vaknar så upptäcker jag att jag fått sms idag.

".. har sovit 2 timmar i natt.. .. orkar nog inte cykla till stan.."

Jaha? Så du är inte intresserad alls av att hitta en lösning?

Jag som haft en av mina värsta nätter på länge och jag som.. och jag och jag och jag..

Nej fan, nu måste jag sluta. Jag är en jävla egoist.

Ensam och övergiven och jag hatar det.

En hemsk sak hände i natt och det var nära att bli två, men det tänker jag inte berätta för någon. Sånt håller man för sig själv.

Man ska inte alltid gråta ensam.

Time spent is time lost

Tillbaka igen.

I helgen var jag i min farmor och farfars stuga för sista gången. Snart är den förmodligen såld.

Det fanns inte så mycket att göra där borta så stort sett det enda jag gjort var att äta, sova och prata. Inte så kul alls. Speciellt inte när folk snackar bakom ryggen på en och tror att man inte hör och förstår.

Tydligen tyckte min farfar att det var respektlöst av mig att komma dit och vara trött och slö.

Han tyckte att jag hellre skulle ha stannat hemma. Då vet jag det till nästa gång då jag ska någonstans med min familj.

Dessutom så verkar halva släkten tycka att jag är en sån som håller mig i bakgrunden och inte gör så mycket väsen av mig. Det vet jag iofs redan men jag gillar inte när folk påpekar och snackar om det. Jag är som jag är just nu och att påpeka det gör ingen skillnad.

Enligt min faster så hamnar oftast mellanbarnet i kläm i familjen. Det är mellanbarnet som får minst uppmärksamhet och så. Barnet som inte blir tillräckligt sedd under uppfostran.

Tydligen är jag ensam i familjen (men förhoppningsvis inte hela världen) med att blivit kallad dålig på ett kränkande sätt. Jag är den enda i familjen som som blivit nedtryckt, men jag vill inte kalla det mobbning. Jag har bara blivit kränkt under hela min uppväxt. Att jag aldrig tänkt på det.

Nej, jag pallar inte. Jag vill inte bo hemma längre. Att dom inte ens reflekterar över att jag alltid åker hem, äter och sover borta så ofta jag kan.

Jag flyr från mitt eget hem, dagligen. Och inte en enda jävla människa reagerar eller ens reflekterar över det.

En dag kommer jag lämna mitt hem och aldrig återvända. Iaf inte på det sättet jag gör varje dag (förutom då jag sover borta).

Helvete.