It should have been a punch in the face

Bleh, i lördags trodde jag att grejen mellan mig och Jocke var på bättringsvägen.

Jag var full, han var aspackad.

Han tog mig hem till honom, eller försökte iaf.

Innan vi lyckats ta oss dit så låg vi på tågspåret, på en gräsplätt brevid en cykelväg, vi pratade med ett gäng om cykelstölder, snackade med några som satt i en minibuss och jag slog till en av dom.

Sen tillslut, efter allt det där och en massa diskussioner och påpekningar om hur äcklig jag var, en del bekännelser och lite tårar så var vi framme.

Vi stupade rakt i säng och somnade.

Han höll om mig när jag somnade och han höll om mig när jag vaknade.

På morgonen kramade han om mig och kysste mig lite här och var, sen berättade jag om gårdagen och han verkade inte komma ihåg någonting. Men han fortsatte att gosa och kyssa på mig.

Vi hade sex och hela morgonen var i princip som vanligt.

Jag var tvungen att sticka vid lunch för att åka hem och sen var det inte så mycket mer.

Söndagen passerade, det gör den ju alltid.

Sen blev det måndag och det var spelning på Charlies, jag fick höra att Jocke skulle dit.

Glatt skuttade jag dit och den första jag ser är Malin.

Shit vad jag hade saknat henne. ^^

Men men, sen berättade hon om Jocke, vad han sagt.

Jag vet iofs inte ordagrant vad han sa men det var iaf något i stil med att han hade berättat att jag sovit hos honom men att han inte vill ha så mycket med mig att göra.

Resten av kvällen var jag halvt apatisk och i mitt huvud snurrade tankarna runt som en tornado.

Men när jag skulle åka hem så satte jag mig breved honom i en soffa som ett försök att försöka få ur mig något. Men det blev som inget, vi utbytte några meningar men inget givande.

Jag blev så jävla förbannad, även om jag har gjort fel så har han också det.

Hur som helst så slutade det med att jag gav honom en örfil och stack hem.

En timma senare kom det ett sms:

"Ska du liks slåss, så får du iaf ta i lite"

I drank nitroglycerin this morning

Min dag känns som ett misslyckande. Nu sitter jag här i min ensamhet och äter marabou mjölkchoklad.

Jag är äcklig.

Hela dagen la jag all energi på skolan. Det kanske hade något med att jag för första gången visar mig på skolan utan kofta. Iofs hade jag t-shirt med fishnet-tröja med hål i så mina armar var inte helt blottade.

Under en rast idag började jag snacka med två ur min klass som jag knappt snackat med och helt ärligt så verkade dom trevliga. Party-folk, det är det jag vill ha. XP

Nej men, vi satt först vid nått bord och jag försökte få igång något samtal och sen gick vi ut och rökte innan vi började. Trevligt!

Efter att skolan var slut så gick jag in till stan, ensam.

Jag gick från ena sidan till den andra, fram och tillbaka, runt, runt, runt.. ensam.

Det fanns ingen där, ingen jag kände iaf.

Jag fick en känsla av att hela staden var öde, alla hade rest bort, dött eller bara bestämt sig för att inte träffa mig.

3 samtal och 5 minuter senare bestämde jag mig för att åka hem.

Idag på svensklektionen fick vi ett papper med en sol på, vid varje stråle skulle man skriva en posetiv egenskap man hade.

Min lärare ville nog skjuta upp klassens självkänsla eller nått.

När jag hade fyllt min sol med fina ord om mig själv så upptäckte jag en sak.

Jag är min egen motsats.

Jag är både blyg och social, och det är samtidigt.

Det går inte ihop.

Nu ska jag snart se på mumin med min syster.

Egentligen vill jag stänga in mig och proppa i mig all choklad men icket.

Jag ska sitta i en soffa och se på film.

Coffee all day long

Jag gjorde ett försök att få mina föräldrar att låta mig sova hos Camilla i framtiden.

Jag sa som det var, hon ska flytta hemifrån och bo ensam, hon har slutat dricka och ska sluta röka, hon behöver sällskap och ska ha te-party som inflyttningsmoj.

Mammas svar: "Ja vi får väl se hur det har gått då hon bott där ett tag."

Wtf!?! Vad menar man med ett sånt svar?

Pappa sa då iaf inget givande. Men jag fick iaf en kram för mammas idioti. >.<

Min bröstkorg är typ sned, undrar om det bara är något jag inbillar mig eller om det verkligen är så. Udda iaf.

Oooh, mobilen ringer, time to tell the news. bleh.

Psst!

Angående koffeintabletterna, jag var på ett apotek och frågade när dom skulle få in nya (dom hade sålt slut på dom) men då sa killen i kassan att dom skulle sluta säljas och att dom bara skulle sälja de receptbelagda (100 st).

Men jag har varit på två andra apotek och där hade dom ingen aning om det så jag är inte helt 100 på om dom ska sluta sälja 30 st eller inte.

Dom säger att dom har beställt men datumet då dom ska få in det skjuts upp hela tiden.

Turn that over

Jag förstår inte hur svårt det kan vara att skriva blogspot.com.

Det är så mycket som händer just nu så det blir jobbigt att skriva.

Skolan har iaf börjat. Det känns rätt så bra, lite halvdant.

Vi har alla lektioner förutom en i samma klassrum. Dom andra i klassen har jag inte fått så stort intryck av än, det har ju bara gått 3 dagar så. ^^

Skolan känns gammal och det är lite krångligt att lära sig hur allt hänger ihop, mest korridorerna och så.

Men jag antar att allt kommer bli bättre. Man får hoppas på det bästa.

Jocke, har inte hört något, förväntar mig inget heller. Jag vet att jag gjorde fel och jag ångrar det. Men det är ju inte så mycket man kan göra åt saken efteråt. Jag får vänta.

Magnus, ja, efter konversationen vi hade nyss så vet jag inte om vi kommer snacka något mer. Jag tänker då inte ta kontakt med honom mer. Inte förrän han tagit kontakt med mig. Det blir nog bäst så.

För övrigt ångående skolan som jag glömde, min pappa ska ringa till min klassföreståndare och försöka göra så att jag slipper gympan. Jag hoppas verkligen på det bästa. Peppar peppar ta i trä!

Nu ska jag försöka muntra upp mig själv. Eller iaf försöka fokusera på något annat än det jag tänker på just nu.

Vad är grejen med mig och killar egentligen. När jag var liten hade jag killkompisar och det gick jätte bra. Eller nu när jag tänker på det så var jag kåt på typ alla killkompisar jag skaffade. Och då snackar jag om då jag gick i låg-/mellanstadiet. >.<

Jag måste ha en sjukdom eller nått. Jag kan inte ha en relation utan att det blir sexuell på ett eller annat sätt.

Sjukt.

Getting confused in the subway

Jag är bitter.

Mitt huvud snurrar för snabbt och ofta jagar jag efter folk som kan vara i min närvaro.

Min värsta fobi, ensamhet/övergivenhet.

Jag klarar inte av att vara ensam för länge, på nätterna sitter jag vid datorn till jag nästan svimmar (som nu). På dagarna åker jag in till stan eller hem till folk, vänner.

Jag är helt besatt av tanken att folk tillslut tänker lämna mig.

Kanske en förklaring till mitt beteende som jag haft de senaste veckorna.

BUP har dissat mig hela lovet (som jag nämnt tidigare), det gör mig minst lika ostabil som jag var förra året, t.o.m. värre.

Och i förra inlägget skrev jag om hur jag inte tålde blickarna i korridorerna och det. När det gäller skolan är det en helt annan sak. Jag vet inte riktigt om jag kan förklara det just nu.

I skolan ser jag alla som främlingar, det spelar ingen roll hur många gånger jag sett dom, det är fortfarande namnlösa kroppar, ögon som stirrar.

Fobin för ensamhet/övergivenhet innebär att jag alltid vill ha/behöver någon jag känner i min närhet.

Fan, nu blev jag förvirrad. Jag är för trött för att veta vad jag snackar om.

Kanske jag gör ett försök att lyckas förklara bättre någon annan gång.

Godnatt..

There's a boy under the car

Jag känner paniken sprida sig.

Snart börjar skolan och jag känner redan att det inte kommer funka, igen.

Jag klarar inte av att äta i matsalar, jag får panik.

Jag klarar inte av klassrum, jag kan inte koncentrera mig.

Jag klarar inte av korridorer, alla stirrar på mig.

Det är inte torgskräck, det vet jag.

Kanske kan det vara att jag helt enkelt mår för dåligt, jag klarar inte av att vara med för stor grupp människor.

Det är ingen idé att snacka med någon av mina föräldrar, dom förstår inte hur jag mår.

Dom vet fortfarande för lite.

På måndag har jag ett möte bokat på bup, med en läkare.

Vi ska snacka medicinering.

En sak jag tänkt på, borde jag sluta med mina synder när jag börjar ta medicin?

Inte rökningen men alkoholen och det andra.

Det känns som en smart sak men jag vet inte om jag klarar av det.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag saknar att kunna röra vid dig.

Jag saknar dina läppar.

Du är den enda jag kunnat röra vid utan att känna mig som ett överflöd.

Jag visste att du behövde mig.

Du behövde mig..