7 november 2008

It's not my goat

Fan, det går inte.

Medicinen har raderat min berg-och-dalbana till humör så nu är jag väl mer "stabil", men inte känns det bättre för det.
Jag missade min tid på BUP idag, sov bort tiden och blev väckt av att dom ringde och frågade var jag var.

För mer än ett halvår sedan tog jag några bilder och förra veckan tog jag några ungefär likadana och jag kan säga att jag tycker bättre om de nya. Fast förstås, om jag väntar ett halvår till så blir det förhoppningsvis ännu bättre. XP hahah

Skolan går åt helvette btw, den här veckan har jag varit hemma alla dagar förutom igår.
Jag har börjat fundera på om jag kanske ska hoppa av och börja praktisera igen. Men jag vet inte om det är så mycket vettigare än hur det är nu.. jag ska tänka vidare på det och så får vi se.

Nu ska jag göra hemligheter. ^^

1 kommentar:

Anonym sa...

Det här var intressant. Det känns som att läsa något jag kunde ha skrivit en gång i tiden. Precis så. Hur gammal är du?

Och du, det finns så mycket ljus när man kikar ut ur tunneln så det anar du inte! Även om livet aldrig är speciellt enkelt, men det är det inte för någon! Men det är en process och en kamp.

Hur känns det med Sertralin? Jag åt den i 3 år och det var inget vidare...

Ta hand om dig! /L