Title for the unknown

Tjo, tillbaka igen.

Vi har gäster och jag är hemma.

Egentligen var det tänkt så att jag skulle, efter att ha vaknat hos Amanda, åkt in till stan och träffat Lo och senare på kvällen varit på verket med Malin.

Men icket.

Precis som alltid så, igår, tappade jag fotfästet och föll (inte bokstavligt talat).

När jag vaknade var det precis som innan.

Ingen träff med Lo och inget verket.

Hatar att jag mår som jag gör just nu.

Men jag ska inte älta (även om det är precis vad jag gör just nu).

Man ska tänka på positiva saker. Typ.. blommor.

Nej nej, jag vet inte.

Vad finns det för positivt man kan tänka på.

- Bara 3 dagar kvar av praktiken

- Sommarlov snart

- Jag tror att jag börjar få igång lite saker som stannat

- Vädret börjar bli mer stabilt

- Jag har nystädat rum (typ)

- Jag börjar få igång träningen

- Jag börjar då jag behöver det (lunch, middag etc.), även om jag egentligen inte vill

Det är långt kvar, det vet jag.

Satan.

Spent the night trying to be young

Tjo, nu är jag tillbaka igen.

Fan, jag har aldrig något värt att skriva längre.

Jag har blivit instängd och stel.

Det enda jag gör nuförtiden är att stirra in i ingenting.

Tappar livslusten.

Tappar fotfästet.

Tappar kontrollen.

Nej, jag måste få det att fastna. Vodka är inget för mig!

Öl är gott och helt klart mycket bättre.

Men egentligen kanske helst inget alls.

Dessutom, jag skulle ju börja äta bättre, försöka bli friskare och så.

Det går inte så bra. Ingenting går bra.

Jag skulle ta tid för mig själv. Pyssla om mig och så.

Det går åt helvette.

Dessutom har jag inga tider på BUP, mailade idag och bad om fler. Vi får väl se hur lång tid det tar innan svaret kommer.

Kulturnatta igår! (eller lördags)

Det var helt okej faktiskt men det hade inget med självaste kulturnatta och göra.

Gjorde drinkar med Malin. Blev skapligt men lite för mycket för mig. Drack ju öl också och lite annat random stuff.

Fan, jag trodde inte att det skulle bli så mycket så att jag skulle glömma saker men. Tjoflöjt, så var halva kvällen väck.

Sånt jag minns:

Blanda drinkar på östteg i sällskap med Malin och Jennifer.

Dra till stan, träffa folk som jag känner/kände eller wtf inte vet jag.

Dra till milla med Malin och lullade

Jag och Malin lullade till stan.

Drog till teg med folk.

Drog till verket och träffade syster.

Såg David

Hälsade på David

Dog för att det var David

Gick ensam till vasaplan

Kysste random kille bara för att han ville

Snackade lite med random kille

Blev kysst över hela ansiktet av random kille när han skulle gå

Rökte mig förbi polisen och annat folk som tror att dom ser skillnad på under 18 och över 18

Träffade milla

Dissade milla

Skålade med David

Blev skjutsad på cykel hem till Amanda och Emma

Åt

Spydde

Sov

Nej jag vet inte. Jag hade nog hellre varit nykter och tagit upp kontakten med folk och skapat nya.

Just nu känns det som att jag gör saker bara för att andra vill.

Jag vet att valen jag gör är mina egna men jag så lätt blir manipulerad av andra.

Jag kan inte göra som jag själv egentligen vill. Jag kan inte göra egna val.

Chocolateheaven

Jag träffade Magnus idag.

Jag vet inte vad han tyckte, eller, det sista han sa var att han tyckte att det hade varit trevligt men. Man vet aldrig.

Jag tyckte/tycker att det var bra, fast jag hade ju redan tänkt be han stanna på stan ett tag idag så..

(Jag hatar de tillfällena då jag skriver "jag" hela tiden, iofs så är det jag som skriver om mitt liv men ändå..)

Jag är så jävla trött, jag kan inte skriva ordentligt ens. Var tredje ord måste typ skrivas om för att det blir stavat fel. Hahah.

Dessutom missar jag stor bokstav och sånt så jag måste ändra. Jaja. ^^

Chokladkaka!

Mumma, det måste ju seriöst vara det godaste! ^^

Tänk om man kunde få äta hur mycket chokladkaka man ville och ändå behålla vikten och hälsan.

Det vore då min dröm. <3

The Last Day I Was Happy

Hemma. Igen.

Mår dåligt. Igen.

Min lillasyster fyller år idag iaf. 11 tror jag.

Min mobil är försvunnen.. eller ja, jag vet var den är.

Men det lär dröja innan den kommer tillbaka igen.

Fan.

Jag har gjort en liten ändring på bloggen. Heheh.

Jaja, livet som singel.. suger. Hittills. Men jag antar att det inte kommer vara så här i all evighet.

Fan, jag har inget att skriva.

Mitt liv är så jävla tråkigt just nu. Jag är less på allt och försöker bara överleva.

Jag saknar Magnus, jag saknar närhet.

Jag saknar någon att prata med.

Det känns som en omöjlighet

Aldrig har det varit så här jävla svårt att andas

Aldrig har det gjort så här jävla ont

Aldrig har jag gråtit så här jävla mycket över någon annan människa

Aldrig har jag varit så här jävla förvirrad

Aldrig har jag varit så här jävla förvirrad

Aldrig har jag varit så här jävla idiotisk

Aldrig har jag blivit så här jävla sårad

Aldrig har jag saknat någon så här jävla mycket

Aldrig har jag varit så här jävla självmordsbenägen

Aldrig har jag varit så här jävla desperat

Aldrig har allt känts så här jävla hopplöst

Om du tror att du inte hjälpt mig ett piss kan jag säga dig att du har så jävla fel

Utan dig hade jag inte levt idag

Vi har ju alla våra berg och dalbanor

Men bara för det ska man aldrig ge upp

Jag tror inte att jag sagt det här men, för mig har det också gått så djupt att jag stort sett tappat känslorna

Men jag vägrade ge upp

jag väntade tills det sakta började gå upp igen

Jag vill inte ha någon annan än du

Jag älskar ju dig

Jag önskar att allt kunde bli bättre

Never leave your heart alone

Allt, och verkligen ALLT, skiter sig just nu.

Jag vet inte hur mycket jag orkar skriva.

Hur som helst så försöker jag fixa allt och alla, så gott det går.

Jag försöker att äta regelbundet minst 3 gånger om dagen men så fort jag äter så känns det som att jag hetsäter. Men jag antar att det förhoppningsvis går över, annars kan jag inte fortsätta med det här "börja-äta-regelbundet-projektet".

Sen måndagsnatt har jag brutit ihop jag vet inte hur många gånger. Jag kan inte sova ordentligt, kanske några timmar/natt men det räcker ju inte.

Jag klarar inte av att fara på praktiken heller.

Fast jag kan delvis förstå alltihop till viss del... Ingen borde vara tillsammans med någon deprimerad och/eller med en ätstörning. Jag tror inte att jag har en ätstörning.. eller jag vet inte. Det var nog något som kom tillsammans med depressionen.

Jag lovade min psykolog att inte ta livet av mig förrän familjesamtalet nästa vecka.

Inte för att jag har skrivit nått slags avskedsbrev eller så men men.

Jag antar att jag inte förändrats så mycket sen Joel, iaf inte på det sättet jag ville.

Förlåt.

Sweet and a bit bitter

Jag har en tendens att skapa problem och förstöra relationer.

Måste jag vara sjuk i huvet?

Det jag inte förstår är varför jag fortfarande lever.

Jag ville ha hjälp, det var ju därför jag tog kontakt med bup.

Men det har ju bara blivit värre.

För varje dag, och för varje vecka blir jag bara mer och mer självmordsbenägen.

Förlåt, men jag klarar inte mer.

The little cow ran up the hill

Jaha, då var jag tillbaka igen.. geh.

Jag ska försöka skriva oftare. Typ varje dag eller nått sånt. Nästan iaf.

Jävla matångest nuförtiden dessutom. Men lite skönt är det ju också.

GAahhhahhhh, jag orkar inte. Vafan... dumma jävla sjukdom. Tar det aldrig slut eller?

Hoppas att jag får nått så det iaf inte blir värre.

Röksugenröksugenröksugenröksugen

Hungrighungrighungrighungrighungrig

Men icket, inte ikväll.

Frukost: Inget

Lunch: En bit pizza (3/4 portion)

Middag: Pasta med sås

Dåligtdåligtdåligtdåligt.

Walked in Line

Mjeh, jävla piss. Min pappa kan ta sig. Han förstörde min kväll. ;_____;

Jag hade planerat att vara med Robin och milla men icket.

"NU TAR DU BUSSEN HEM"

"Men pappa, snälla, kan jag inte få sova hos farmor och farfar en natt till?"

"DET FINNS INGET ATT DISSKUTERA!"

"Jag hinner ju inte ens med bussen"

"DU FÅR BESTÄLLA EN TAXI ISF!"

"Men det har jag ju inte råd med?"

"KOM HEM NU!!"

*klick*

"Pappa... ?"

Sedan ringde han  tydligen grannen och fick honom att hämta mig från strömpilen.

När jag kom hem var jag pisssur och jag antar att det inte var så kul för mina föräldrar (vi hade gäster) när jag såg ut som en självmordsbenägen hora.

Magnus ringde och försökte få mig på bättre humör.

Jag ville dö.

Det värsta av min ångest och det försvann men jag känner fortfarande att det sitter kvar.

Det är inte bra när jag är arg. Aggressivitet ökar mitt självskadebeteende. Dåligt.

Jag borde sova snart. Inte än.. men snart.

Det finns inte så mycket att berätta om Valborg och 1a maj men.

Valborg:

Nykter, hos min granne till vän, tillsammans med flickor och pojkvän, marshmallows, brasa, badkar.

1a Maj:

Demonstration, Jennifer, Charlies, punk, full, folk, glad, Robin, Milla, Petra, farmor och farfars lägenhet.

Mat idag btw,

En vegan macka på Catarinas som var osalt tills jag saltade den

Två tacos som mamma tvingade i mig