Blöh, jag har tråkigt.
Jeppe ville inte ha mig igår. Han behövde vara ensam.
Idag ska han sova hela dagen.
Åh, jag vill inte vara så känslig.
Om någon vecka ska jag förhoppningsvis få träffa en läkare och se om han/hon kan hjälpa mig med sömnen.
Och kanske får jag göra en utredning och få svar på vafan det är för fel på mig. XP
Hur som helst.
Jag åkte inte hem igår. Min syster lånade ut sin nyckel så nu är jag hos henne, med hennes katt. ^^
Hahha, den är kåt och jobbig.
Btw, i natt drömde jag att jag var gravid. Magnus var pappan och jag kunde hela tiden känna hur min mage växte.
Nu ska jag försöka hitta något att göra.
SeeYa!
28 februari 2010
19 februari 2010
When we all collapse
Det är ju skoj att få kommentarer.. ibland.
Fast frågan är ju hur intressanta sakerna är som folk skriver.
Hur som helst.
Jag har haft mycket oro och jobbigheter i veckan.
Jag trodde nästan att jag skulle bli helt ensam (förutom min familj och Magnus) men så blev det inte. Så jag är lättad.
Men det är aldrig kul att gå omkring som ett vrak. Oduschad och med ont i själen.
Jag önskar att jag kunde gå tillbaka och stanna där, men det går inte.
Jag måste vara här och fortsätta frammåt. Göra så gott jag kan för att nå det ultimata.
Btw, idag hade jag mitt andra möte på psyk.
Tiden flög och efter en timme hade vi knappt satt foten innanför tröskeln.
Men jag har ju fler tider, fler dagar, fler timmar.
Jeppe är på affären, jag har duschat, och nu är det snart dags för oss att bege oss till Dan och Jonte.
SeeYa!
Fast frågan är ju hur intressanta sakerna är som folk skriver.
Hur som helst.
Jag har haft mycket oro och jobbigheter i veckan.
Jag trodde nästan att jag skulle bli helt ensam (förutom min familj och Magnus) men så blev det inte. Så jag är lättad.
Men det är aldrig kul att gå omkring som ett vrak. Oduschad och med ont i själen.
Jag önskar att jag kunde gå tillbaka och stanna där, men det går inte.
Jag måste vara här och fortsätta frammåt. Göra så gott jag kan för att nå det ultimata.
Btw, idag hade jag mitt andra möte på psyk.
Tiden flög och efter en timme hade vi knappt satt foten innanför tröskeln.
Men jag har ju fler tider, fler dagar, fler timmar.
Jeppe är på affären, jag har duschat, och nu är det snart dags för oss att bege oss till Dan och Jonte.
SeeYa!
8 februari 2010
No time, no tell
Varför känns allt så värdelöst just nu.
Jag vill inte träffa folk, inte ens mina föräldrar eller min lillasyster.
Jag vill inte lyssna på musik.
Jag vill inte gå till skolan.
Jag gråter och tänker destruktivt men ligger mest i sängen som en apatisk larv.
Varför blir man så jävla ego när man mår dåligt?
Hur som helst har jag haft mitt första samtal på vuxenpsyk och om en vecka på fredagen ska jag dit igen.
Till att börja med blir det bara samtal men jag ska få träffa en läkare också.
Varför kan jag inte bara må bra och vilja leva och röra mig framåt?
Jag vill inte träffa folk, inte ens mina föräldrar eller min lillasyster.
Jag vill inte lyssna på musik.
Jag vill inte gå till skolan.
Jag gråter och tänker destruktivt men ligger mest i sängen som en apatisk larv.
Varför blir man så jävla ego när man mår dåligt?
Hur som helst har jag haft mitt första samtal på vuxenpsyk och om en vecka på fredagen ska jag dit igen.
Till att börja med blir det bara samtal men jag ska få träffa en läkare också.
Varför kan jag inte bara må bra och vilja leva och röra mig framåt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)