Twist my wrist

Jag har en dålig period just nu.. egentligen behöver jag extra stöd då.
Eftersom jag inte har några samtal på BUP just nu så går mitt mående åt helvette. Därför behöver jag extra stöd.
Men jag tror nog att det inte är någon som vet det.

Det värsta med de här perioderna är nog självmordstankarna.
I somras var dom inte så extremt starka men nu är det vissa stunder nästan outhärdligt.
Nätterna är värst eftersom då är jag som mest ensam och dessutom sover jag sämre nu.

Jag har ett dilemma i huvudet just nu.

Maniac fuckbag

Jag är så äckligt jävla förbannad just nu.

Skulle behöva en flaska vodka eller ännu bättre, något som lugnar nerverna utan att få mig att må piss.

Fan, alltså jag orkar inte.

Jag orkar inte vara egoistisk och psykiskt ostabil.

Jag vill inte att mina tankar ska skilja sig så grovt från en psykisk frisk.

"Borde", ordet som ställer till det.

Om allt bara kunde vara annorlunda, om jag inte tänkt som jag gjorde då jag var liten, och ibland fortfarande gör. Om jag inte hade gått omkring och oroat mig för de där sakerna jag ibland fortfarande oroar mig för.

Om de där sakerna aldrig hänt.

Om ni aldrig sagt de där sakerna.

Om jag inte gjort de där valen.

Du skulle ju rädda mig?

Nej, jag klarar inte av att tänka mer, det är julafton imorgon.

Jag vill inte tänka på sånt nu. Han kväver mig.

Vill... borde inte..

Ska röka.. ska.. !

Chick's got fringe

Nu har jag varit hos SYV och sagt att jag inte längre ska gå kvar.
Kanske att jag börjar ett designprogramm som bara är ett år och de släpper in under hela året ungefär en gång i månaden tror jag.
Men kanske gör jag så att jag praktiserar först och till hösten börjar jag den där designsaken.

Aja, nu väntar jag iaf på att det ska bli januari så jag kan påbörja mitt arbete med mig själv, på riktigt. Jag ska skriva kontrakt i DBT, få tandställning och.. ja, det jag skrev om ovan.

Jag berättade för min behandlare att jag har druckit alkohol och tagit droger, men nu har jag ju som sagt slutat med det. Det är exakt 3 veckor sedan jag drack sist och över 2 månader sen jag drogade. Det går frammåt och det är vad jag vill.

Nu ska jag försöka övertala Magnus till att gå på promenad med mig, jag klarar inte av att vara ensam ikväll.

Jump into my oven

Om jag ska vara ärlig vill jag vara helt ärlig. Jag har sagt att jag har testat en gång men att det sög så om jag skulle berätta att jag gjort det mer än en gång så låter dom mig knappast stanna där. Då vill dom ha allt.
Eftersom det hör ihop med mitt mående kan jag inte undvika det och om jag inte berättar kommer det inte bli bättre.

Jag använde droger för att fly från verkligheten, inte varje gång men fortfarande. Nu har jag varit clean i över 2 månader tror jag, dock är det tyvärr inte ett frivilligt och medvetet val utan pga av andra anledningar.
Men det var bra tror jag, att jag varit clean, eftersom jag inser nu hur fast jag var. För mig fanns det ingen anledning att sluta, jag förstod inte och såg inte vart jag var på väg.
Även om (som tur var) jag inte hann komma så djupt in i drogvärlden som vissa gör så hann jag lära mig en hel del.


Jag har slutat dricka nu också (igen), det har gått över styr (igen).
Sist jag drack så gick det otroligt snett. Blev fullare än vad jag själv trodde att jag var, skar mig, bråttades, bråkade och dagen efter så spydde jag bakom en container, började kallsvettas, skakade och var konstant yr.
Och det har ju hänt flera gånger att det gått över styr, jag har lärt mig hur mycket jag tål, men det betyder ju inte att jag dricker efter det.

Jag har alltid haft lätt för att bli beroende och det svåra är nog inte just att lägga av och låta bli det jag är beroende av utan snarare att leva med abstinensen dag ut och dag in.
Den fysiska abstinensen försvinner ju efter ett tag men den psykiska är svårare.

Egentligen skulle jag vilja knarka och dricka alkohol, men pga att det utvecklades ett beroende så låter jag bli.

Alkohol kanske jag kommer kunna börja dricka igen senare, men speciellt just nu då jag mår så dåligt som jag gör så tänker jag låta bli. För min skull, endast.

Hate and trouble behind my back

DBT - Dialektisk Beteendeterapi (http://www.kbtgruppen.se/dbt.html)
Det är en typ av KBT - Kognitiv Beteendeterapi.
Anledningen till att jag ska börja DBT är pga min självdestruktivitet, vad jag vet har jag ingen personlighetsstörning.


Jag är arg just nu, jag använder aldrig ordet arg, det låter så hårt och mörkt. Jag är inte hård av mig. Eller nu är jag väl det. Taggig.
Det känns som om folk sviker mig, inte medvetet eller med vilja troligtvis.
Men just nu har jag ett problem jag behöver hjälp med men ingen har tid för mig.

Två häften ligger på mitt golv, de kommer från BUP, från min behandlare i DBT. Det ena handlar om alkohol och det andra om droger.
Problemet är att jag vet inte hur ärlig jag ska vara. Min behandlare har tystnadsplikt, men om jag gör något som jag tar skada av berättar hon det för mina föräldrar.
Fast nu har jag ju varit clean från droger i över 2 månader tror jag. Om jag hade varit mitt i det hade jag nog inte varit ärlig alls.

Men en annan sak är att jag redan sagt till min behandlare att jag slutade dricka i våras och att jag bara testat röka på en gång.

Papprerna ska vara inne någon gång nästa vecka tror jag. Nervös.

Music from my nose

Mitt första DBT-möte idag. Jag var nervös igår och just innan jag skulle gå idag men när jag kom ut och tog en cigg i käften så kändes det bättre. Det var en bra behandlare jag fick så jag är nöjd.

Just under och just efteråt kändes det som att det inte hade varit så intensivt och jobbigt men när jag var på väg hem så fick jag något av en panikångestattack. Kunde knappt andas.

Det var nog värre än jag trodde.

Min mamma tyckte att jag skulle fara till skolan nu men det orkar jag inte, det känns jävligt jobbigt att vara bland en massa folk just nu.

Klockan 15 ska jag tillbaka till BUP igen, medicinuppföljning men mina föräldrar och läkaren. Kanske hon tycker att jag ska höja dosen, hoppas det.

Nu ska jag jobba lite datakunskap, har mycket att ta igen efter alla dessa "lediga" dagar.