Don't tell

Jaha, då var man här igen. Jag är lika kluven som vanligt.
Hur mycket jag än försöker så kommer jag aldrig ifrån spåren jag dragit så djupt.
Vem jag än är så slutar det ändå likadant.
Hur mycket jag än försöker ta kontroll över mina tankar och impulser.
Det är snart 5 år sedan jag började skriva offentligt om hur jag mår. Dock har jag inte gjort så många erkännanden. Men just nu jobbar jag med att börja erkänna först för mig själv. T.ex. hur jag blivit den jag är idag, vad mina svårigheter är.
Det är svårt när mitt synsätt ändras, jag tror mig har hittat svaret, men nästa dag är allt tvärt om.
Vem av mig är jag?

Nu måste jag skynda mig till tvättstugan och sedan hoppas jag att min pojk ska bli på bättre humör. SeeYa