This drug fucked me up

Vågor av elektricitet, det sprider sig i min kropp.

Från ryggen upp i nacken och ut i armarna.

Inga svängningar till hyperaktivitet utan bara dryg nedstämdhet som förr i tiden.

Allt ett resultat av avtrappning av medicin.

Men som vanligt överlever jag. Det gör jag alltid.

Helt ärligt tycker jag att det vore bortkastat att dö nu.

Jag har ju kommit så långt och längre ska jag.

I've fallen again, up

Jag valde bort pojken.

Han var inte intressant på rätt sätt i mina ögon.

Dessutom behöver jag mer krydda än vad han gav mig.

Jag läste just det första "riktiga" inlägget i min blogg.

Det är en otroligt stor skillnad nu jämfört med då.

Jag var 16 år, rädd för att både älska och bli älskad.

Jag var rädd för livet och mitt psyke var ett handikapp.

Nu är det väldigt mycket annorlunda.

Om ca en månad är jag arton. Och för första gången på länge så ser jag fram emot det.

För ett år sedan trodde jag inte att jag skulle leva nu.

Dags att sova.

Psst, Magnus!

Jag tycker om dig.

But he's up in the trees

Det händer ju saker hela tiden. Galet.

Men som vanligt så reder det ut sig ändå.

Jag har träffat en pojke.
Och som alla andra får han stå ut med mina svängningar och udda beteenden.

Fast den här gången ska inte bli som alla andra varit.
Kanske för att jag mår bättre (?) nu.

Missbruket är borta, ätstörningen är under kontroll och snart börjar jag på min nya medicin.

Kanske jag kommer någon vart den här gången och kanske det inte slutar som det gjort alla gånger förut.

Framtiden knackar på och ja, jag är väl rädd.

Nu ska jag försöka få liv i mina små dockor som leker på soffan. Dom ser ganska kära ut. hihih.
Kanske det är giftemål och 300 barn i deras framtid. Vore kul att se milla få något totalt seriöst med en lite nypa BDSM.

Precis som jag vill ha det. Men jag väntar ett tag till.

SeeYa!

Going to the trees

För två dagar sedan var jag lugn och nöjd med hur mitt liv flöt på.

Inte mer än två dagar, sedan vändes allt upp och ner igen.

Min medicin är snart urtrappad, bara 2 dagar kvar.

Kanske det bidrar, jag vet inte.

Idag blir det möten hela dagen.

11.00 - Tandläkaren, NUS

13.00 - Kiss-prov, NA

16.30-18.00 - Gruppsamtal DBT, BUP

Nu ska saker och ting sättas i rullning igen.

..

Men precis just nu ska jag hoppa på bussen och rulla iväg till punkt nr. 1.

SeeYa!

And they walked away with fear

Hahah, för en stund sedan såg jag en bild som en kille laddat upp. Den var förknippad med cannabis (orkar inte förklara hur den såg ut).

Jag kommenterade och han skrev att "den gör stunden roligare".

Inget fel med det tänkte jag och skrev att jag höll på förut men att jag lagt av. Visst gör det stunden bättre men inte livet långsiktigt.

Då skriver han att han aldrig testat och över huvud taget inte håller på med droger. Men att han inte har något emot dem.

Självklart frågar jag honom hur han kan skriva att det är kul att röka på osv. (även om det näst intill är ren fakta att det är en helt underbar känsla man får så tycker jag inte att man ska uttala sig om något man inte upplevt.)

Då skriver han att det var ett skämt (wtf) och att han sett filmer osv där folk röker på.

Han tyckte tydligen att det var skrattretande.

Jag känner just nu, speciellt på natten, att jag är extra lättretlig. Dessutom har jag varit hyper några timmar, och det är extremt påfrestande.

Dags att säga godnatt.

It's like when you're going the wrong way

Var är jag egentligen.

Jag känner gamla dofter som ger mig nostalgitrippar.

Det förändrar min sinnesstämning radikalt.

Dofterna för mig tillbaka till känslorna jag glömt, till gamla minnen.

Jag både älskar och hatar det. Jag hatar lukterna som får mig att minnas det dåliga.

Att få ångest av en doft har jag aldrig faktiskt hört talas om.

Men som det mesta andra så går det att hantera. Jag genomför det som planerats.

Dags att sysselsätta sig. Är rastlös.

SeeYa!