Igår var jag "sjuk" för att jag bara inte orkade med att vara med någon. Kände mig näst intill död när jag vaknade.
Hur som helst, även fast jag skippat en dag så känns det skapligt bra med praktiken. Jag har lärt mig några få namn (känner mig väldigt duktig eftersom jag har så svårt med det ^^) och dessutom har jag inga fasta tider om när jag börjar och slutar, eller ska vara där mellan 8 och 9. Det känns väldigt skönt att inte behöva stressa lika mycket som jag var tvungen att göra i skolan förut.
Jag och Magnus har varit tillsammans i snart 5 månader (om 8 dagar) och det känns nog som vanligt egentligen. Lite problem hit och dit men det mesta har vi löst eller försöker vi att lösa. En sak i taget eller nått sånt.
Jag har upptäckt att jag har ett problem som angår mina problem och gör dom svårare än nödvändigt att lösa.
Så här är det, om jag upptäcker att det är ett problem så vill jag egentligen prata om det men samtidigt känns det så jobbigt så att jag inte vågar/vill. Så då när jag ska prata om det så tar jag först upp det sen byter jag samtalsämne och försöker undvika det så länge som möjligt.
Om jag är riktigt duktig så lyckas jag göra den jag pratar med så less på mina flykter att han/hon tillslut ger upp och låter problemet hänga.
Det är ju egentligen inge bra men för stunden känns det så. Jag hatar det.
Nu måste jag iaf försöka att sova, även om jag inte tror att det kommer gå så bra men. Försöka duger den här natten.
