There's a boy under the car

Jag känner paniken sprida sig.

Snart börjar skolan och jag känner redan att det inte kommer funka, igen.

Jag klarar inte av att äta i matsalar, jag får panik.

Jag klarar inte av klassrum, jag kan inte koncentrera mig.

Jag klarar inte av korridorer, alla stirrar på mig.

Det är inte torgskräck, det vet jag.

Kanske kan det vara att jag helt enkelt mår för dåligt, jag klarar inte av att vara med för stor grupp människor.

Det är ingen idé att snacka med någon av mina föräldrar, dom förstår inte hur jag mår.

Dom vet fortfarande för lite.

På måndag har jag ett möte bokat på bup, med en läkare.

Vi ska snacka medicinering.

En sak jag tänkt på, borde jag sluta med mina synder när jag börjar ta medicin?

Inte rökningen men alkoholen och det andra.

Det känns som en smart sak men jag vet inte om jag klarar av det.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag saknar att kunna röra vid dig.

Jag saknar dina läppar.

Du är den enda jag kunnat röra vid utan att känna mig som ett överflöd.

Jag visste att du behövde mig.

Du behövde mig..