Get me over all you would be

Skolan går skit, det är väl det första jag kan säga.

Jag skolkar way too much och hänger inte med så speciellt bra.

På fredag har jag utvecklingssamtal så vi får väl se vad dom säger.

Jag vet inte ens om jag nämnt förut något om mig och Jocke.

Vi var ju tillsammans, men sen en vecka eller två tillbaka så tog det slut.

Och det varade ju inte precis länge, en månad.

Fast lika bra var nog det, vi funkade inte.

Eller en del av problemet var väl att jag hade för mycket tankar om sånt som han inte ville höra.

Men sånt händer och nu tar jag en paus från komplicerade kärleksrelationer.

Min psykolog har nu äntligen kommit på att jag verkligen behöver medicin.

Hon har också kommit på att jag behöver fler samtal i veckan och att jag borde gå med i en grupp för folk i min ålder med självskadebeteende eftersom "Det verkar ju inte bli någon förbättring".

Det föreslog hon efter att jag berättat om kvällen på verket. Den slutade med tre djupa brännmärken från en cigarett.

Jag vet inte, kanske jag börjar inse hur mycket mitt mående påverkar min vardag och mitt liv i stort.

Relationer, sex, vänner, familj, skolan och framtiden, allt går åt helvette.

Fast nu verkar det ju som att mina föräldrar och min psykolog börjar se mig lite bättre och hjälpen kommer.

Aldrig att jag skulle klara att ta mig upp ur den här skiten själv.

Fast problemet är att dom vet om halva delen av mitt sjuka jag. Så det är väl inte säkert att det går att reda ut ena halvan av trasslet.

Vi får se, vi får se...