5 april 2010

That's all I can do

Jag har blivit så otroligt ensam.
Och det är just ensamhet som skrämmer mig mest.
Det är då det blir svårt att fortsätta leva.
Jag tror inte att jag kan förklara hur jobbigt det är för mig.
Men det spelar egentligen ingen roll.

Jag vet inte längre var jag ska vända mig.

När det river som värst i mig letar jag i mörkret.
Jag hittar inget.

Aldrig har jag varit så ensam som nu.
Tiden rinner ut.

1 kommentar:

Ida sa...

MIRJAM, ring mig typ whenever, wherever (shakiralåten alltså) och så kan vi fara ut och supa eller ligga hemma och fläska med chips eller vad som helst. Det känns väl ungefär samma för mig ibland.