Det var inget jag planerat eller ens trodde att jag skulle göra.
Något slog slint i huvudet och helt plötsligt kom jag på mig själv med vad jag gjorde.
Tur för mig att pappa redan var mentalt förbered på att det någon gång skulle hända. För det var inte jag.
Jag tänker bli frisk, det här ska inte förstöra mina planer.
Och jag hoppas att det kommer finnas någon där som ger mig stöd på vägen.
Funderar på om jag kanske kan få komma in på ett behandlingshem. Det fungerar inte hemma.
Vad tror folk om det?
Nu ska jag gå och lägga mig i mina föräldrars säng, har sovit där varje natt sen jag kom hem i torsdags.
Puss på er älsklingar
.. btw, jag är nykterist nu (första steget typ?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar