Misstolka mig inte.
Klart att jag vill leva. Problemet är ju bara att som det är nu så fungerar det inte.
På tisdag hoppas jag att det blir klarare, det är familjesamtal på BUP och förhoppningsvis leder det till något bättre.
Nu när jag ändå låst bloggen så kan jag ju erkänna.
Jag har en ätstörning. Har inte velat skriva om det förut för att jag inte riktigt visste vilka som läser.
Min nykterhet for i backen och i fredags blev det mer öl än vad mitt sinne kan hantera.
Kanske är jag alkoholist, eller så är jag bara en helt normal tonåring som än inte lärt mig alkoholens konsekvenser. Men egentligen, konsekvenserna är jag mycket väl medveten om. Men då jag blir rastlös skiter jag i dem.
Dags att göra klart mina cupcakes.
I will beat my sicknesses.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar