Allt gick så snabbt.
Jag grät, nådde toppen av ångest.
Helt plötsligt tappade jag allt och hamnade någon annanstans i huvudet.
Överdosering, akuten, dricka kol
Jag kunde inte sova, spydde
Men jag är glad att mamma stannade kvar och sov på sjukhuset med mig.
Nästa dag gick jag fram och tillbaka på avdelningen, kunde inte sitta stilla.
Läkaren undersökte mig och sen kom det två tanter från BUP för att kolla läget.
Sen fick jag åka hem. Kramade lillasyster och ringde storasyster.
Mamma har tagit ledigt från jobbet för att vara hemma med mig.
Allt känns som en dröm, det var så overkligt och jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle försöka ta livet av mig.
Jag mår fortfarande skit, men det går i vågor så ibland känns det rätt ok. Och eftersom jag nyss börjat en ny behandling vill jag inte sumpa chansen att må bra.
Malin, jag vet inte om jag hinner berätta om det här för dig innan du läser det, men jag hoppas att jag får berätta det istället för att du ska få reda på det genom min blogg.
Jag behöver reda ut allt i min skalle och smälta hela händelsen.
.. man kan ju undra vad min psykolog har att säga till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar