Mina tankar verkar inte alls hänga med verkligheten ibland.
Min (famlijens) hund har dött.
Hon hade varit sjuk i några veckor innan hon tappade all kraft och somnade in för gott.
Pappa kom och plockade upp mig och storasyster, men just när vi kom fram hade hon dött.
Vi grät och tog farväl.
Nu har jag gråtit 4 dagar i sträck och om ca 1-2 veckor ska vi strö hennes aska på det ställe hon trivdes bäst.
Hon var som en storasyster för mig och jag känner ångest över att jag var hemma så lite den sista tiden.
Jag minns första gången jag såg henne. Hon var i uppfödarens kök och letade efter mat.
Hon var så rund och söt, hennes päls var mörkbrun och ansiktet svart.
När hon blev äldre förändrades pälsen och blev vetefärgad, men lekfullheten försvann aldrig.
Hon älskade öppna landskap, hennes kompis var en katt och hon sov hellre under min säng än i bädden.
SeeYa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar