Från ryggen upp i nacken och ut i armarna.
Inga svängningar till hyperaktivitet utan bara dryg nedstämdhet som förr i tiden.
Allt ett resultat av avtrappning av medicin.
Men som vanligt överlever jag. Det gör jag alltid.
Helt ärligt tycker jag att det vore bortkastat att dö nu.
Jag har ju kommit så långt och längre ska jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar