Only you can do it

En tanke jag haft länge har förföljt mig den senaste tiden.
Jag stör mig så jävla mycket på att folk blir bemötta olika beroende på vad för typ av psykisk ohälsa dom har.

Men jag kan inte tala för någon annan är mig själv så.
Själv upplever jag det som att folk ser mig som frisk bara för att jag inte mår dåligt hela tiden. Jag är inte den personen som säger "Jag mår inte bra idag och det skulle kännas bäst för mig om vi bara kunde sitta inne och ta det lugnt." .
Jag försöker dölja mina problem så långt det går.

Självklart vet jag rent teoretiskt vad jag ska göra och hur jag ska tänka men längre än så kommer jag inte.

Kan ju tillägga att jag småljuger för min nya psykolog också.. jag får mitt liv låta bättre än vad det egentligen är.

Aja, Jonas är tillbaka nu och jag kan inte koncentrera mig längre.

SeeYa