When we all collapse

Det är ju skoj att få kommentarer.. ibland.
Fast frågan är ju hur intressanta sakerna är som folk skriver.

Hur som helst.

Jag har haft mycket oro och jobbigheter i veckan.
Jag trodde nästan att jag skulle bli helt ensam (förutom min familj och Magnus) men så blev det inte. Så jag är lättad.
Men det är aldrig kul att gå omkring som ett vrak. Oduschad och med ont i själen.

Jag önskar att jag kunde gå tillbaka och stanna där, men det går inte.
Jag måste vara här och fortsätta frammåt. Göra så gott jag kan för att nå det ultimata.

Btw, idag hade jag mitt andra möte på psyk.
Tiden flög och efter en timme hade vi knappt satt foten innanför tröskeln.
Men jag har ju fler tider, fler dagar, fler timmar.

Jeppe är på affären, jag har duschat, och nu är det snart dags för oss att bege oss till Dan och Jonte.

SeeYa!