No time, no tell

Varför känns allt så värdelöst just nu.
Jag vill inte träffa folk, inte ens mina föräldrar eller min lillasyster.
Jag vill inte lyssna på musik.
Jag vill inte gå till skolan.
Jag gråter och tänker destruktivt men ligger mest i sängen som en apatisk larv.

Varför blir man så jävla ego när man mår dåligt?

Hur som helst har jag haft mitt första samtal på vuxenpsyk och om en vecka på fredagen ska jag dit igen.
Till att börja med blir det bara samtal men jag ska få träffa en läkare också.

Varför kan jag inte bara må bra och vilja leva och röra mig framåt?