Baby birds try to fly

Nu har vi bott här i ungefär ett halvår och allt är fortfarande lika upp och ner som innan.
Jag mår dåligt, vet inte var jag är på väg, orkar inte försöka.
Jag mår bra, vill ta mig framåt och tror på hopp och allt som jag vill ska hända.
Men inget blir som jag vill.
Hoppas för mycket och bli besviken eller orka ingenting och inget blir gjort.

Fast, trots denna onda cirkel tycks jag göra små framsteg.
Frågan är bara om jag lyckas hålla detta uppe. Orkar jag?

Ja, även om jag har dagar då längtan att dö kan tyckas ta över har jag, i slutändan, ändå hopp om att jag, tillsammans med Jonas, har en framtid.
Men vägen dit hittar jag inte, så vad kan då lösa detta?

Tills dess jag funnit svaret på detta ska jag ta mina sköna stunder till vara och göra det som får mig att stanna kvar i den här skruvade världen.
Kanske ska jag skriva ett mer avslappnat inlägg där jag inte snurrar runt i vad som händer allmänt i mitt huvud.. något mer konkret.
Vi ser väl.

SeeYa