Jag kan välja att skita i att svara på den senaste kommentaren men jag har faktiskt något att säga.
1. Om du tycker att någon är en idiot, varför då läsa personens blogg.
2. Varken du eller jag har gjort något fel, det passade helt enkelt inte.
3. Jag sket aldrig i dig, dock mådde jag skit och hade svårt att höra av mig.
Det var också svårt för mig att umgås. Om du tycker att jag sket i dig för att hänga med Camilla så kan jag berätta att det inte var sant. Jag och Camilla har känt varandra i 15 år och det är så enkelt att hon känner mig bättre och vet hur man ska komma åt mig när jag stänger in mig.
4. Det sista du sa till mig var att du inte orkade höra av dig mer och att det var upp till mig. Min mobil hade slut pengar och jag ville inte ringa hem till dig med tanke på att din mamma ibland sover på dagen. Jag tog tillfället i akt när jag fick gratis mms och skickade ett medelande till dig.
Du svarade inte.
Nu har jag diskuterat klart den här saken. Vi kommer säkert ses igen med tanke på att vi bor i samma lilla stad, men vi är inte vänner längre och jag tror inte heller att vi kommer bli det igen. Inte som det ser ut nu iaf.
(btw, jeppe har börjat kalla mig för morran ibland och det känns fel tycker jag, ingen morran utan marran..)
Och nu över till det jag egentligen tänkte skriva.
Fast jag vet inte ens om jag orkar, det tog så jävla mycket energi att tänka och skriva svar till kommentaren.
Kort sagt:
Jag har hamnat i en svacka, en depressionsperiod.
Det funkar inte, jag behöver nog mer hjälp.
6 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ojdå här har det hänt grejer. jag har inte kollat in din blogg på ett bra tag så det här blir första gången. så nej, jag har inte kommenterat den där andra kommentaren om du har trott det.
1. jag läste din blogg för att jag inte kunde släppa dig. jag saknade dig och väntade hela hösten på att du skulle höra av dig.
2. nej, du har rätt. vi kommer aldrig kunna bli vänner om du inte har självinsikt nog att se dina egna brister och fel. jag gjorde fel i att kommentera då jag var flyförbannad. det är skillnaden mellan dig och mig, jag är kan åtminstone erkänna när jag gör något fel. men det var också skönt att skriva det jag skrev, för då kunde jag åtminstonde säga vad jag hade att säga och försöka gå vidare. dock hade jag mer att säga, som du ser nu.
3. om du inte hörde av dig, av vilken anledning det nu än var - så sket du i mig.
nej, det har jag inte sagt. men uppenbarligen har du betytt mer för mig än vad jag har betytt för dig.
och jag frågade dig flera gånger Varför, och du kunde inte svara. allt jag ville var att försöka förstå dig.
4. :) jag menade det jag sa INNAN det, när jag la hela min energi på att försöka få dig att förstå min sida.
då hade jag redan gett upp hoppet om att du skulle förstå, så därför svarade jag inte.
ps, jag kommer inte kolla efter något svar, för jag tror aldrig att något som skrivs genom en blogg någonsin kommer att kunna lösa något.
ps2, tips från coachen: lägg din energi på psykodynamiska samtal i framtiden så kanske du kan lära dig något om dig själv.
Skicka en kommentar